Chapter 20

D� nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus l�rjungarna till sig och talade till dem f�rmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig �stad f�r att fara till Macedonien.

Och n�r han hade f�rdats genom det landet och j�mv�l d�r talat m�nga f�rmaningens ord, kom han till Grekland.

D�r uppeh�ll han sig i tre m�nader. N�r han sedan t�nkte avsegla d�rifr�n till Syrien, besl�t han, eftersom judarna f�rehade n�got anslag mot honom, att g�ra �terf�rden genom Macedonien.

Och med honom f�ljde Sopater, Pyrrus' son, fr�n Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus fr�n Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus fr�n provinsen Asien.

Men dessa foro i f�rv�g och inv�ntade oss i Troas.

Sedan, efter det osyrade br�dets h�gtid, avseglade vi andra ifr�n Filippi och tr�ffade dem p� femte dagen �ter i Troas; och d�r vistades vi i sju dagar.

P� f�rsta veckodagen voro vi f�rsamlade till br�dsbrytelse, och Paulus, som t�nkte fara vidare dagen d�refter, samtalade med br�derna. Och samtalet drog ut �nda till midnattstiden;

och ganska m�nga lampor voro t�nda i den sal i �vre v�ningen, d�r vi voro f�rsamlade.

Invid f�nstret satt d� en yngling vid namn Eutykus, och n�r Paulus talade s� l�nge, f�ll denne i djup s�mn och blev s� �verv�ldigad av s�mnen, att han st�rtade ned fr�n tredje v�ningen; och n�r man tog upp honom, var han d�d

D� gick Paulus ned och lade sig �ver honom och fattade om honom och sade: �Klagen icke s�; ty livet �r �nnu kvar i honom.�

Sedan gick han �ter upp, och br�t br�det och �t, och samtalade ytterligare ganska l�nge med dem, �nda till dess att det dagades; f�rst d� begav han sig i v�g.

Och de f�rde ynglingen hem levande och k�nde sig nu icke litet tr�stade.

Men vi andra gingo i f�rv�g ombord p� skeppet och avseglade till Assos, d�r vi t�nkte taga Paulus ombord; ty s� hade han f�rordnat, eftersom han sj�lv t�nkte fara land v�gen.

Och n�r han sammantr�ffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

D�rifr�n seglade vi vidare och kommo f�ljande dag mitt f�r Kios. Dagen d�refter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat �ver i Trogyllium, kommo vi n�stf�ljande dag till Miletus.

Paulus hade n�mligen beslutit att segla f�rbi Efesus, f�r att icke f�rdr�ja sig i provinsen Asien; ty han p�skyndade sin f�rd, f�r att, om det bleve honom m�jligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

Men fr�n Miletus s�nde han bud till Efesus och kallade till sig f�rsamlingens �ldste.

Och n�r de hade kommit till honom, sade han till dem: �I veten sj�lva p� vad s�tt jag hela tiden, ifr�n f�rsta dagen d� jag kom till provinsen Asien, har umg�tts med eder:

huru jag har tj�nat Herren i all �dmjukhet, under t�rar och pr�vningar, som hava v�llats mig genom judarnas anslag.

Och I veten att jag icke har dragit mig undan, n�r det g�llde n�got som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har f�rsummat att offentligen och hemma i husen predika f�r eder och undervisa eder.

Ty jag har allvarligt uppmanat b�de judar och greker att g�ra b�ttring och v�nda sig till Gud och tro p� v�r Herre Jesus.

Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad d�r skall vederfaras mig;

allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar f�r mig och s�ger att bojor och bedr�velser v�nta mig.

Dock anser jag mitt liv icke vara av n�got v�rde f�r mig sj�lv, om jag blott f�r v�l fullborda mitt lopp och vad som h�r till det �mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds n�ds evangelium.

Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f� se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har g�tt omkring och predikat om riket.

D�rf�r betygar jag f�r eder nu i dag att jag icke b�r skuld f�r n�gons blod.

Ty jag har icke undandragit mig att f�rkunna f�r eder allt Guds r�dslut.

S� haven nu akt p� eder sj�lva och p� hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till f�rest�ndare, till att vara herdar f�r Guds f�rsamling, som han har vunnit med sitt eget blod.

Jag vet, att sedan jag har skilts fr�n eder sv�ra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

Ja, bland eder sj�lva skola m�n upptr�da, som tala vad f�rv�nt �r, f�r att locka l�rjungarna att f�lja sig.

Vaken d�rf�r, och kommen ih�g att jag i tre �rs tid, natt och dag, oavl�tligen under t�rar har f�rmanat var och en s�rskild av eder.

Och nu anbefaller jag eder �t Gud och hans n�desord, �t honom som f�rm�r uppbygga eder och giva �t eder eder arvedel bland alla som �ro helgade.

Silver eller guld eller kl�der har jag icke �stundat av n�gon.

I veten sj�lva att dessa mina h�nder hava gjort tj�nst, f�r att skaffa n�dtorftigt uppeh�lle �t mig och �t dem som hava varit med mig.

I allt har jag genom mitt f�red�me visat eder att man s�, under eget arbete, b�r taga sig an de svaga och komma ih�g Herren Jesu ord, huru han sj�lv sade: 'Saligare �r att giva �n att taga.'�

N�r han hade sagt detta, f�ll han ned p� sina kn�n och bad med dem alla.

Och de begynte alla att gr�ta bitterligen och f�llo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

och mest s�rjde de f�r det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle f� se hans ansikte. Och s� ledsagade de honom till skeppet.