Chapter 22

�Br�der och f�der, h�ren vad jag nu inf�r eder vill tala till mitt f�rsvar.�

N�r de h�rde att han talade till dem p� hebreiska, blevo de �nnu mer stilla. Och han fortsatte:

�Jag �r en judisk man, f�dd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad h�r i staden och undervisad vid Gamaliels f�tter, efter f�dernas lag i all dess str�nghet. Och jag var en man som nit�lskade f�r Gud, s�som I allasammans i dag g�ren.

Jag f�rf�ljde 'den v�gen' �nda till d�ds, och b�de m�n och kvinnor l�t jag binda och s�tta i f�ngelse;

det vittnesb�rdet kan �verstepr�sten och de �ldstes hela r�d giva mig. Ocks� fick jag av dem brev till br�derna i Damaskus; och jag begav mig dit, f�r att f�ngsla j�mv�l dem som voro d�r och f�ra dem till Jerusalem, s� att de kunde bliva straffade.

Men n�r jag var p� v�gen och nalkades Damaskus, h�nde sig vid middagstiden att ett starkt sken fr�n himmelen pl�tsligt kringstr�lade mig.

Och jag f�ll ned till marken och h�rde d� en r�st som sade till mig: 'Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig?'

D� svarade jag: 'Vem �r du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag �r Jesus fr�n Nasaret, den som du f�rf�ljer.'

Och de som voro med mig s�go v�l skenet, men h�rde icke r�sten av den som talade till mig.

D� fr�gade jag: 'Vad skall jag g�ra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'St� upp och g� in i Damaskus; d�r skall allt det bliva dig sagt, som �r dig f�relagt att g�ra.'

Men eftersom jag, till f�ljd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina f�ljeslagare mig vid handen och ledde mig, s� att jag kom in i Damaskus.

D�r fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesb�rd om sig av alla judar som bodde d�r.

Denne kom nu och tr�dde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och s�g upp p� honom.

D� sade han: 'V�ra f�ders Gud har utsett dig till att k�nna hans vilja och till att se den R�ttf�rdige och h�ra ord fr�n hans mun.

Ty du skall vara hans vittne inf�r alla m�nniskor och vittna om vad du har sett och h�rt.

Varf�r dr�jer du d� nu? St� upp och l�t d�pa dig och avtv� dina synder, och �kalla d�rvid hans namn.'

Men n�r jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, h�nde sig, medan jag bad i helgedomen, att jag f�ll i h�nryckning

och s�g honom och h�rde honom s�ga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifr�n Jerusalem; ty de skola icke h�r taga emot ditt vittnesb�rd om mig.'

Men jag sade: 'Herre, de veta sj�lva att det var jag som �verallt i synagogorna l�t f�ngsla och gissla dem som trodde p� dig.

Och n�r Stefanus', ditt vittnes, blod utg�ts, var ock jag tillst�des och gillade vad som skedde och vaktade de m�ns kl�der, som d�dade honom.'

D� sade han till mig: G�; jag vill s�nda dig �stad l�ngt bort till hedningarna.'�

�nda till dess att han sade detta hade de h�rt p� honom. Men nu hovo de upp sin r�st och ropade: �Bort ifr�n jorden med den m�nniskan! Det �r icke tillb�rligt att en s�dan f�r leva.�

D� de s� skriade och d�rvid revo av sig sina kl�der och kastade stoft upp i luften,

bj�d �versten att man skulle f�ra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle f�rh�ra honom under gisselslag, s� att han finge veta varf�r de s� ropade mot honom.

Men n�r de redan hade str�ckt ut honom till gissling, sade Paulus till den h�vitsman som stod d�r: ��r det lovligt f�r eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?�

N�r h�vitsmannen h�rde detta, gick han till �versten och underr�ttade honom h�rom och sade: �Vad �r det du t�nker g�ra? Mannen �r ju romersk medborgare.�

D� gick �versten dit och fr�gade honom: �S�g mig, �r du verkligen romersk medborgare?� Han svarade: �Ja.�

�versten sade d�: Mig har det kostat en stor summa penningar att k�pa den medborgarr�tten.� Men Paulus sade: �Jag d�remot har den redan genom f�delsen.�

M�nnen som skulle hava f�rh�rt honom drogo sig d� strax undan och l�mnade honom. Och n�r �versten nu hade f�tt veta att han var romersk medborgare, blev ocks� han f�rskr�ckt, vid tanken p� att han hade l�tit f�ngsla honom.

D� han emellertid ville f� s�kert besked om varf�r Paulus anklagades av judarna, l�t han dagen d�refter taga av honom bojorna och bj�d �verstepr�sterna och hela Stora r�det att komma tillsammans. Sedan l�t han f�ra Paulus ditned och st�llde honom inf�r dem.