Chapter 24

Fem dagar d�refter for �verstepr�sten Ananias ditned med n�gra av de �ldste och en sakf�rare, Tertullus; dessa anm�lde inf�r landsh�vdingen klagom�l mot Paulus.

Och sedan denne hade blivit f�rekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:

�Att vi genom dig �tnjuta mycken frid och ro, och att genom din f�rsorg, �dle Felix, goda �tg�rder hava blivit vidtagna f�r detta folk, det erk�nna vi p� allt s�tt och allest�des, med m�nga tacks�gelser.

Men f�r att icke alltf�r l�nge besv�ra dig beder jag att du, i din mildhet, ville h�ra allenast n�gra f� ord av oss.

Vi hava funnit att denne �r en f�rd�rvlig man, som uppv�cker strid bland alla judar i hela v�rlden, och att han �r en huvudman f�r nasar�ernas parti.

Han har ock f�rs�kt att osk�ra helgedomen; d�rf�r grepo vi honom,

och du kan nu sj�lv anst�lla rannsakning med honom och s� skaffa dig k�nnedom om allt det som vi anklaga honom f�r.�

De andra judarna inst�mde h�ri och p�stodo att det f�rh�ll sig s�.

D� landsh�vdingen nu gav tecken �t Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: �Eftersom jag vet att du nu i m�nga �r har varit domare �ver detta folk, f�rsvarar jag min sak med frimodighet.

Du kan sj�lv l�tt f�rvissa dig om att det icke �r mer �n tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem f�r att tillbedja.

Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med n�gon eller st�lla till folkskockning.

Ej heller kunna de inf�r dig bevisa det som de nu anklaga mig f�r.

Men det bek�nner jag f�r dig att jag, i enlighet med 'den v�gen', vilken de kalla en partimening, s� tj�nar mina f�ders Gud, att jag tror allt vad som �r skrivet i lagen och i profeterna,

och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de d�da skola uppst�, b�de r�ttf�rdiga och or�ttf�rdiga.

D�rf�r l�gger ocks� jag mig vinn om att alltid hava ett okr�nkt samvete inf�r Gud och m�nniskor.

S� kom jag nu, efter flera �rs f�rlopp, tillbaka f�r att �verl�mna n�gra allmosor till mitt folk och f�r att framb�ra offer.

D�runder p�tr�ffades jag i helgedomen, sedan jag hade l�tit helga mig, utan att hava v�llat n�gon folkskockning eller n�got larm,

av n�gra judar fr�n provinsen Asien, vilka nu borde vara h�r tillst�des inf�r dig och framst�lla sina klagom�l, om de hava n�got att anklaga mig f�r.

Eller ock m� dessa som �ro h�r tillst�des s�ga vad or�tt de funno mig skyldig till, n�r jag stod inf�r Stora r�det,

om det icke skulle vara i fr�ga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, d�r jag stod ibland dem: 'Det �r f�r de d�das uppst�ndelses skull som jag i dag st�r inf�r r�tta h�r bland eder.'�

Men Felix, som mycket v�l k�nde till �den v�gen�, uppsk�t m�let och sade: �N�r �versten Lysias kommer hit ned, vill jag unders�ka eder sak.�

Och han befallde h�vitsmannen att h�lla honom i f�rvar, dock s�, att man skulle behandla honom milt och icke hindra n�gon av hans n�rmaste fr�n att vara honom till tj�nst.

N�gon tid d�refter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han l�t h�mta Paulus och h�rde honom om tron p� Kristus Jesus.

Men n�r Paulus talade med dem om r�ttf�rdighet och �terh�llsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix f�rskr�ckt och sade: �G� din v�g f�r denna g�ng; n�r jag f�r l�glig tid, vill jag kalla dig till mig.�

Han hoppades ocks� att han skulle f� penningar av Paulus, varf�r han ock ganska ofta l�t h�mta honom och samtalade med honom.

N�r tv� �r voro f�rlidna, fick Felix till eftertr�dare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville g�ra judarna sig bev�gna, l�mnade han Paulus kvar i f�ngelset.