| Chapter 1 |
|
Paulus, Jesu Kristi tj�nare, kallad till apostel, avskild till att f�rkunna Guds evangelium, |
|
vilket Gud redan f�rut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat, |
|
evangelium om hans Son, vilken s�som m�nniska i k�ttet �r f�dd av Davids s�d |
|
och s�som helig andevarelse �r med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifr�n uppst�ndelsen fr�n de d�da, ja, evangelium om Jesus Kristus, v�r Herre, |
|
genom vilken vi hava f�tt n�d och apostla�mbete f�r att, hans namn till �ra, uppr�tta trons lydnad bland alla hednafolk, |
|
bland vilka j�mv�l I �ren, I som �ren kallade och Jesu Kristi egna -- |
|
jag, Paulus, h�lsar alla Guds �lskade som bo i Rom, dem som �ro kallade och heliga. N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren Jesus Kristus. |
|
F�rst och fr�mst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus f�r eder alla, d�rf�r att man i hela v�rlden talar om eder tro. |
|
Ty Gud, som jag i min ande tj�nar s�som f�rkunnare av evangelium om hans Son, han �r mitt vittne, han vet huru oavl�tligt jag t�nker p� eder |
|
och i mina b�ner alltid beder att jag dock nu omsider m� f� ett gynnsamt tillf�lle att komma till eder, om Gud s� vill. |
|
Ty jag l�ngtar efter att se eder, f�r att jag m� kunna meddela eder n�gon andlig n�deg�va till att styrka eder; |
|
jag menar: f�r att jag i eder krets m� tillsammans med eder f� h�mta hugnad ur v�r gemensamma tro, eder och min. |
|
Jag vill s�ga eder, mina br�der, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, f�r att ocks� bland eder f� sk�rda n�gon frukt, s�som bland �vriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad. |
|
B�de mot greker och mot andra folk, b�de mot visa och mot ovisa har jag f�rpliktelser. |
|
D�rf�r �r jag villig att f�rkunna evangelium ocks� f�r eder som bon i Rom. |
|
Ty jag blyges icke f�r evangelium; ty det �r en Guds kraft till fr�lsning f�r var och en som tror, f�rst och fr�mst f�r juden, s� ock f�r greken. |
|
R�ttf�rdighet fr�n Gud uppenbaras n�mligen d�ri, av tro till tro; s� �r ock skrivet: �Den r�ttf�rdige skall leva av tro.� |
|
Ty Guds vrede uppenbarar sig fr�n himmelen �ver all ogudaktighet och or�ttf�rdighet hos m�nniskor som i or�ttf�rdighet undertrycka sanningen. |
|
Vad man kan k�nna om Gud �r n�mligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det f�r dem. |
|
Ty hans osynliga v�sen, hans eviga makt och gudomsh�rlighet hava �nda ifr�n v�rldens skapelse varit synliga, i det att de kunna f�rst�s genom hans verk. S� �ro de d� utan urs�kt. |
|
Ty fast�n de hade l�rt k�nna Gud, prisade och tackade de honom dock icke s�som Gud, utan f�rf�llo till f�f�ngliga tankar; och s� blevo deras of�rst�ndiga hj�rtan f�rm�rkade. |
|
N�r de ber�mde sig av att vara visa, blevo de d�rar |
|
och bytte bort den of�rg�nglige Gudens h�rlighet mot bel�ten, som voro avbilder av f�rg�ngliga m�nniskor, ja ock av f�glar och fyrfotadjur och kr�lande djur. |
|
D�rf�r prisgav Gud dem i deras hj�rtans beg�relser �t orenhet, s� att de med varandra sk�ndade sina kroppar. |
|
De hade ju bytt bort Guds sanning mot l�gn och tagit sig f�r att dyrka och tj�na det skapade framf�r Skaparen, honom som �r h�gtlovad i evighet, amen. |
|
F�rdenskull gav Gud dem till pris �t skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umg�nget mot ett onaturligt; |
|
sammalunda �verg�vo ock m�nnen det naturliga umg�nget med kvinnan och uppt�ndes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. S� fingo de p� sig sj�lva uppb�ra sin villas tillb�rliga l�n. |
|
Och eftersom de icke hade aktat det n�got v�rt att taga vara p� sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris �t ett ov�rdigt sinnelag, till att bedriva otillb�rliga ting. |
|
S� hava de blivit uppfyllda av allt slags or�ttf�rdighet, ondska, girighet, elakhet; de �ro fulla av avund, mordlust, tr�tlystnad, svek, vr�ngsinthet; |
|
de �ro �rontasslare, f�rtalare, styggelser f�r Gud, v�ldsverkare, �vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina f�r�ldrar, |
|
of�rst�ndiga, trol�sa, utan k�rlek till sina egna, utan barmh�rtighet mot andra. |
|
Och fast�n de v�l veta vad Gud har stadgat s�som r�tt, att n�mligen de som handla s� f�rtj�na d�den, �r det dem icke nog att sj�lva s� g�ra, de giva ock sitt bifall �t andra som handla likas�. |