Chapter 7

Eller veten I icke, mina br�der -- jag talar ju till s�dana som k�nna lagen -- att lagen r�der �ver en m�nniska f�r s� l�ng tid som hon lever?

S� �r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s� l�nge denne lever; men om mannen d�r, d� �r hon l�st fr�n den lag som band henne vid mannen.

Allts�, om hon giver sig �t en annan man, medan hennes man lever, s� kallas hon �ktenskapsbryterska; men om mannen d�r, d� �r hon fri ifr�n lagen, s� att hon icke �r �ktenskapsbryterska, om hon giver sig �t en annan man.

S� haven ock I, mina br�der, genom Kristi kropp blivit d�dade fr�n lagen f�r att tillh�ra en annan, n�mligen honom som har uppst�tt fr�n de d�da, p� det att vi m� b�ra frukt �t Gud.

Ty medan vi �nnu voro i ett k�ttsligt v�sende, voro de syndiga lustar, som uppv�cktes genom lagen, verksamma i v�ra lemmar till att b�ra frukt �t d�den.

Men nu �ro vi l�sta fr�n lagen, i det att vi hava d�tt fr�n det varunder vi f�rr h�llos f�ngna; och s� tj�na vi nu i Andens nya v�sende, och icke i bokstavens gamla v�sende.

Vad skola vi d� s�ga? �r lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava l�rt k�nna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av beg�relsen, om icke lagen hade sagt: �Du skall icke hava beg�relse.�

Men d� nu synden fick tillf�lle, uppv�ckte den genom budordet allt slags beg�relse i mig. Ty utan lag �r synden d�d.

Jag levde en g�ng utan lag; men n�r budordet kom, fick synden liv,

och jag hemf�ll �t d�den. S� befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till d�d;

ty d� synden fick tillf�lle, f�rledde den mig genom budordet och d�dade mig genom det.

Allts� �r visserligen lagen helig, och budordet heligt och r�ttf�rdigt och gott.

Har d� verkligen det som �r gott blivit mig till d�d? Bort det! Men synden har blivit det, f�r att s� skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom n�got som sj�lvt var gott drog �ver mig d�d; och s� skulle synden bliva till �verm�tt syndig, genom budordet.

Vi veta ju att lagen �r andlig, men jag �r av k�ttslig natur, s�ld till tr�l under synden.

Ty jag kan icke fatta att jag handlar s�som jag g�r; jag g�r ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det g�r jag.

Om jag nu g�r det som jag icke vill, s� giver jag mitt bifall �t lagen och vidg�r att den �r god.

S� �r det nu icke mer jag som g�r s�dant, utan synden, som bor i mig.

Ty jag vet att i mig, det �r i mitt k�tt, bor icke n�got gott; viljan �r v�l tillst�des hos mig, men att g�ra det goda f�rm�r jag icke.

Ja, det goda som jag vill g�r jag icke; men det onda som jag icke vill, det g�r jag.

Om jag allts� g�r vad jag icke vill, s� �r det icke mer jag som g�r det, utan synden, som bor i mig.

S� finner jag nu hos mig, som har viljan att g�ra det goda, den lagen, att det onda fastmer �r tillst�des hos mig.

Ty efter min inv�rtes m�nniska har jag min lust i Guds lag;

men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som �r i min h�g, en som g�r mig till f�nge under syndens lag, som �r i mina lemmar.

Jag arma m�nniska! Vem skall fr�lsa mig fr�n denna d�dens kropp? --

Gud vare tack, genom Jesus Kristus, v�r Herre! Allts� tj�nar jag, s�dan jag �r i mig sj�lv, visserligen med min h�g Guds lag, men med k�ttet tj�nar jag syndens lag.