Chapter 11

S� fr�gar jag nu: Har d� Gud f�rskjutit sitt folk? Bort det! Jag �r ju sj�lv en israelit, av Abrahams s�d och av Benjamins stam.

Gud har icke f�rskjutit sitt folk, som redan f�rut hade blivit k�nt av honom. Eller veten I icke vad skriften s�ger, d�r den talar om Elias, huru denne inf�r Gud tr�der upp mot Israel med dessa ord:

�Herre, de hava dr�pt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena �r kvar, och de st� efter mitt liv�?

Och vad f�r han d� f�r svar av Gud? �Jag har l�tit bliva kvar �t mig sju tusen m�n, som icke hava b�jt kn� f�r Baal.�

Likas� finnes ock, i den tid som nu �r, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av n�d.

Men har den skett av n�d, s� har den icke skett p� grund av g�rningar; annars vore n�d icke mer n�d.

Huru �r det allts�? Vad Israel st�r efter, det har det icke f�tt; allenast de utvalda hava f�tt det, medan de andra hava blivit f�rstockade.

S� �r ju skrivet: �Gud har givit dem en s�mnaktighetens ande, �gon som de icke kunna se med och �ron som de icke kunna h�ra med; s� �r det �nnu i dag.�

Och David s�ger: �M� deras bord bliva dem till en snara, s� att de bliva f�ngade; m� det bliva dem till ett giller, s� att de f� sin vederg�llning.

M� deras �gon f�rm�rkas, s� att de icke se; b�j deras rygg alltid.�

S� fr�gar jag nu: Var det d� f�r att de skulle komma p� fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har fr�lsningen kommit till hedningarna, f�r att de sj�lva skola �uppv�ckas till avund�.

Och har nu redan deras fall varit till rikedom f�r v�rlden, och har deras f�talighet varit till rikedom f�r hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet s� bliva!

Men till eder, I som �ren av hednisk b�rd, s�ger jag: Eftersom jag nu �r en hedningarnas apostel, h�ller jag mitt �mbete h�gt --

om jag till �ventyrs s� skulle kunna �uppv�cka avund� hos dem som �ro mitt k�tt och blod och fr�lsa n�gra bland dem.

Ty om redan deras f�rkastelse hade med sig v�rldens f�rsoning, vad skall d� deras upptagande hava med sig, om icke liv fr�n de d�da?

Om f�rstlingsbr�det �r heligt, s� �r ock hela degen helig; och om roten �r helig, s� �ro ock grenarna heliga.

Men om nu n�gra av grenarna hava brutits bort, och du, som �r av ett vilt olivtr�d, har blivit inympad bland grenarna och med dem har f�tt delaktighet i det �kta olivtr�dets saftrika rot,

s� m� du icke d�rf�r f�rh�va dig �ver grenarna. Nej, om du skulle vilja f�rh�va dig, s� besinna att det icke �r du som b�r roten, utan att roten b�r dig.

Nu s�ger du kanh�nda: �Det var f�r att jag skulle bliva inympad som en del grenar br�tos bort.�

Visserligen. F�r sin otros skull blevo de bortbrutna, och du f�r vara kvar genom din tro. Hav d� inga h�gmodiga tankar, utan lev i fruktan.

Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s� skall han icke heller skona dig.

Se allts� h�r Guds godhet och str�nghet: Guds str�nghet mot dem som f�llo och hans godhet mot dig, om du n�mligen h�ller dig fast vid hans godhet; annars bliver ocks� du borthuggen.

Men j�mv�l de andra skola bliva inympade, om de icke h�lla fast vid sin otro; Gud �r ju m�ktig att �ter inympa dem.

Ty om du har blivit borthuggen fr�n ditt av naturen vilda olivtr�d och mot naturen inympats i ett �delt olivtr�d, huru mycket snarare skola d� icke dessa kunna inympas i sitt eget �kta olivtr�d, det som de efter naturen tillh�ra!

Ty f�r att I, mina br�der, icke skolen h�lla eder sj�lva f�r kloka, vill jag yppa f�r eder denna hemlighet: F�rstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;

och s� skall hela Israel bliva fr�lst, s�som det �r skrivet: �Fr�n Sion skall f�rlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet fr�n Jakob.

Och n�r jag borttager deras synder, d� skall detta vara det f�rbund, som jag g�r med dem.�

Se vi nu p� evangelium, s� �ro de hans ov�nner, f�r eder skull; men se vi p� utkorelsen, s� �ro de hans �lskade, f�r f�dernas skull.

Ty sina n�deg�vor och sin kallelse kan Gud icke �ngra.

S�som I f�rut voren oh�rsamma mot Gud, men nu genom dessas oh�rsamhet haven f�tt barmh�rtighet,

s� hava nu ock dessa varit oh�rsamma, f�r att de, genom den barmh�rtighet som har vederfarits eder, ocks� sj�lva skola f� barmh�rtighet.

Ty Gud har givit dem alla till pris �t oh�rsamhet, f�r att sedan f�rbarma sig �ver dem alla.

O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga �ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans v�gar!

Ty �vem har l�rt k�nna Herrens sinne, eller vem har varit hans r�dgivare?

Eller vem har f�rst givit honom n�got, som han allts� b�r betala igen?�

Av honom och genom honom och till honom �r ju allting. Honom tillh�r �ran i evighet, amen.