Chapter 4

S�som Kristi tj�nare och s�som f�rvaltare av Guds hemligheter, s� m� man anse oss.

Vad man nu d�rut�ver s�ker hos f�rvaltare �r att en s�dan m� befinnas vara trogen.

F�r mig betyder det likv�l f�ga att I -- eller �verhuvud n�gon m�nsklig domstol -- s�tten eder till doms �ver mig. Ja, jag vill icke ens s�tta mig till doms �ver mig sj�lv.

Ty v�l vet jag intet med mig, men d�rigenom �r jag icke r�ttf�rdigad; det �r Herren som sitter till doms �ver mig.

D�men d�rf�r icke f�rr�n tid �r, icke f�rr�n Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som �r f�rdolt i m�rker och uppenbara alla hj�rtans r�dslag. Och d� skall var och en undf� av Gud den ber�mmelse som honom tillkommer.

Detta, mina br�der, har jag nu f�r eder skull s� framst�llt, som g�llde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fr�ga om oss l�ra eder detta: �Icke ut�ver vad skrivet �r.� Jag vill icke att I skolen st� emot varandra, uppbl�sta var och en �ver sin l�rare.

Vem s�ger d� att du har n�got f�retr�de? Och vad �ger du, som du icke har f�tt dig givet? Men har du nu f�tt dig givet vad du har, huru kan du d� ber�mma dig, s�som om du icke hade f�tt det dig givet?

I �ren kant�nka redan m�tta, I haven redan blivit rika; oss f�rutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle �nska att I verkligen haden blivit konungar, s� att vi kunde f� bliva edra medkonungar.

Mig tyckes n�mligen att Gud har st�llt oss apostlar h�r s�som de ringaste bland alla, s�som livd�mda m�n; ett sk�despel hava vi ju blivit f�r v�rlden, f�r b�de �nglar och m�nniskor.

Vi �ro d�rar f�r Kristi skull, men I �ren kloka i Kristus; vi �ro svaga, men I �ren starka; I �ren �rade, men vi �ro f�raktade.

�nnu i denna stund lida vi b�de hunger och t�rst, vi m�ste g� nakna, vi f� uppb�ra hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,

vi m�ste m�da oss och arbeta med v�ra h�nder. Vi bliva sm�dade och v�lsigna likv�l; vi lida f�rf�ljelse och h�rda dock ut;

man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit s�som v�rldens avskum, s�som var mans avskrap, och vi �ro s� �nnu alltj�mt.

Detta skriver jag, icke f�r att komma eder att blygas, utan s�som en f�rmaning till mina �lskade barn.

Ty om I �n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s� haven I dock icke m�nga f�der; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium f�dde eder till liv.

D�rf�r f�rmanar jag eder: Bliven mina efterf�ljare.

Just f�r denna saks skull s�nder jag nu till eder Timoteus, min �lskade och trogne son i Herren; han skall p�minna eder om huru jag g�r till v�ga i Kristus, i enlighet med den l�ra jag f�rkunnar allest�des, i alla f�rsamlingar.

Nu �r det v�l s�, att somliga hava blivit uppbl�sta, under f�rmenande att jag icke skulle komma till eder.

Men om Herren s� vill, skall jag snart komma till eder; och d� skall jag l�ra k�nna, icke dessa uppbl�sta m�nniskors ord, utan deras kraft.

Ty Guds rike best�r icke i ord, utan i kraft.

Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i k�rlek och saktmods ande?