Chapter 5

Det f�rljudes s�v�l att �verhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att s�dan otukt f�rekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, n�mligen att en son har sin faders hustru.

Och �nd� �ren I uppbl�sta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av s�dan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.

Jag, som v�l till kroppen �r fr�nvarande, men till anden n�rvarande, har f�r min del redan, s�som vore jag n�rvarande, f�llt domen �ver den som har f�r�vat en s�dan og�rning:

i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med v�r Herre Jesu kraft,

och �verl�mna den mannen �t Satan till k�ttets f�rd�rv, f�r att anden skall bliva fr�lst p� Herren Jesu dag.

Det �r icke v�l best�llt med eder ber�mmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?

Rensen bort den gamla surdegen, s� att I bliven en ny deg. I �ren ju osyrade; ty vi hava ock ett p�skalamm, som �r slaktat, n�mligen Kristus.

L�tom oss d�rf�r h�lla h�gtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade br�d.

Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava n�got umg�nge med otuktiga m�nniskor --

detta icke sagt i allm�nhet, om alla denna v�rldens otuktiga m�nniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars m�sten I ju rymma ur v�rlden.

Nej, d� jag skrev s� till eder, menade jag, att om n�gon som kallades broder vore en otuktig m�nniska eller en girig eller en avgudadyrkare eller en sm�dare eller en drinkare eller en roffare, s� skullen I icke hava n�got umg�nge med en s�dan eller �ta tillsammans med honom.

Ty icke tillkommer det v�l mig att d�ma dem som �ro utanf�r? Dem som �ro innanf�r haven I ju att d�ma;

dem som �ro utanf�r skall Gud d�ma. �I skolen driva ut ifr�n eder den som �r ond.�