Chapter 7

Vad nu ang�r det I haven skrivit om, s� svarar jag detta: En man g�r visserligen v�l i att icke komma vid n�gon kvinna;

men f�r att undg� otuktssynder m� var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.

Mannen give sin hustru vad han �r henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.

Hustrun r�der icke sj�lv �ver sin kropp, utan mannen; sammalunda r�der ej heller mannen �ver sin kropp, utan hustrun.

Dragen eder icke undan fr�n varandra, om icke m�jligen, med b�das samtycke, till en tid, f�r att I skolen hava ledighet till b�nen. Kommen sedan �ter tillsammans, s� att Satan icke frestar eder, d� I nu icke kunnen leva �terh�llsamt.

Detta s�ger jag likv�l s�som en tillst�djelse, icke s�som en befallning.

Jag skulle dock vilja att alla m�nniskor vore s�som jag. Men var och en har f�tt sin s�rskilda n�deg�va fr�n Gud, den ene s�, den andre s�.

Till de ogifta �ter och till �nkorna s�ger jag att de g�ra v�l, om de f�rbliva i samma st�llning som jag.

Men kunna de icke leva �terh�llsamt, s� m� de gifta sig; ty det �r b�ttre att gifta sig �n att vara uppt�nd av beg�r.

Men dem som �ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru m� icke skilja sig fr�n sin man

(om hon likv�l skulle skilja sig, s� f�rblive hon ogift eller f�rlike sig �ter med mannen), ej heller m� en man f�rskjuta sin hustru.

Till de andra �ter s�ger jag sj�lv, icke Herren: Om n�gon som h�r till br�derna har en hustru som icke �r troende, och denna �r villig att leva tillsammans med honom, s� m� han icke f�rskjuta henne.

Likas�, om en hustru har en man som icke �r troende, och denne �r villig att leva tillsammans med henne, s� m� hon icke f�rskjuta mannen.

Ty den icke troende mannen �r helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun �r helgad i och genom sin man, d� han �r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu �ro de heliga. --

Om d�remot den icke troende vill skiljas, s� m� han f� skiljas. En broder eller syster �r i s�dana fall intet tv�ng underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.

Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall fr�lsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall fr�lsa din hustru?

M� allenast var och en vandra den v�g fram, som Herren har best�mt �t honom, var och en i den st�llning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag f�r alla f�rsamlingar.

Har n�gon blivit kallad s�som omskuren, s� g�re han sig icke �ter lik de oomskurna; har n�gon blivit kallad s�som oomskuren, s� l�te han icke omsk�ra sig.

Det kommer icke an p� om n�gon �r omskuren eller oomskuren; allt beror p� huruvida han h�ller Guds bud.

Var och en f�rblive i den kallelse vari han var, n�r han blev kallad.

Har du blivit kallad s�som tr�l, s� l�t detta icke g� dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, s� begagna dig hellre d�rav.

Ty den tr�l som har blivit kallad till att vara i Herren, han �r en Herrens frigivne; sammalunda �r ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.

I �ren k�pta, och betalningen �r given; bliven icke m�nniskors tr�lar.

Ja, mina br�der, var och en f�rblive inf�r Gud i den st�llning vari han har blivit kallad.

Vad vidare ang�r dem som �ro jungfrur, s� har jag icke att �beropa n�gon befallning av Herren, utan giver allenast ett r�d, s�som en som genom Herrens barmh�rtighet har blivit f�rtroende v�rd.

Jag menar allts�, med tanke p� den n�d som st�r f�r d�rren, att den m�nniska g�r v�l, som f�rbliver s�som hon �r.

�r du bunden vid hustru, s� s�k icke att bliva l�s. �r du utan hustru, s� s�k icke att f� hustru.

Om du likv�l skulle gifta dig, s� syndar du icke d�rmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som s� g�ra att draga �ver sig lekamliga vederm�dor; och jag skulle g�rna vilja skona eder.

Men det s�ger jag, mina br�der: Tiden �r kort; d�rf�r m� h�refter de som hava hustrur vara s�som hade de inga,

och de som gr�ta s�som gr�te de icke, och de som gl�dja sig s�som gladde de sig icke, och de som k�pa n�got s�som finge de icke beh�lla det,

och de som bruka denna v�rlden s�som gjorde de icke n�got bruk av den. Ty den nuvarande v�rldsordningen g�r mot sitt slut;

och jag skulle g�rna vilja att I voren fria ifr�n omsorger. Den man som icke �r gift �gnar n�mligen sin omsorg �t vad som h�r Herren till, huru han skall behaga Herren;

men den gifte mannen �gnar sin omsorg �t vad som h�r v�rlden till, huru han skall behaga sin hustru,

och s� �r hans hj�rta delat. Likas� �gnar den kvinna, som icke l�ngre �r gift eller som �r jungfru, sin omsorg �t vad som h�r Herren till, att hon m� vara helig till b�de kropp och ande; men den gifta kvinnan �gnar sin omsorg �t vad som h�r v�rlden till, huru hon skall behaga sin man.

Detta s�ger jag till eder egen nytta, och icke f�r att l�gga n�got band p� eder, utan f�r att I skolen f�ra en h�visk vandel och stadigt f�rbliva vid Herren.

Men om n�gon menar sig handla otillb�rligt mot sin ogifta dotter d�rmed att hon f�r bliva �ver�rig, d� m� han g�ra s�som han vill, om det nu m�ste s� vara; han beg�r d�rmed ingen synd. M� hon f� gifta sig.

Om d�remot n�gon �r fast i sitt sinne och icke bindes av n�got n�dtv�ng, utan kan f�lja sin egen vilja, och s� i sitt sinne �r besluten att l�ta sin ogifta dotter f�rbliva s�som hon �r, d� g�r denne v�l.

Allts�: den som gifter bort sin dotter, han g�r v�l; och den som icke gifter bort henne, han g�r �nnu b�ttre.

En hustru �r bunden s� l�nge hennes man lever; men n�r hennes man �r avsomnad, st�r det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.

Men lyckligare �r hon, om hon f�rbliver s�som hon �r. S� �r min mening, och jag tror att ocks� jag har Guds Ande. till sinnes; om du �n kunde bliva fri, s� beh�ll hellre din st�llning.