Chapter 10

Ty jag vill s�ga eder detta, mina br�der: V�ra f�der voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

alla blevo de i molnskyn och i havet d�pta till Moses;

alla �to de samma andliga mat,

och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko n�mligen ur en andlig klippa, som �tf�ljde dem, och den klippan var Kristus.

Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i �knen.

Detta skedde oss till en varnagel, f�r att vi icke skulle hava beg�relse till det onda, s�som de hade beg�relse d�rtill.

Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, s�som somliga av dem blevo; s� �r ju skrivet: �Folket satte sig ned till att �ta och dricka, och d�rp� stodo de upp till all leka.�

L�tom oss icke heller bedriva otukt, s�som somliga av dem gjorde, varf�r ock tjugutre tusen f�llo p� en enda dag.

L�tom oss icke heller fresta Kristus, s�som somliga av dem gjorde, varf�r de ock blevo d�dade av ormarna.

Knorren icke heller, s�som somliga av dem gjorde, varf�r de ock blevo d�dade av �F�rd�rvaren�.

Men detta vederfors dem f�r att tj�na till en varnagel, och det blev upptecknat till l�rdom f�r oss, som hava tidernas �nde inp� oss.

D�rf�r, den som menar sig st�, han m� se till, att han icke faller.

Inga andra frestelser hava m�tt eder �n s�dana som vanligen m�ta m�nniskor. Och Gud �r trofast; han skall icke tillst�dja att I bliven frestade �ver eder f�rm�ga, utan n�r han l�ter frestelsen komma, skall han ock bereda en utv�g d�rur, s� att I kunnen h�rda ut i den.

Allts�, mina �lskade, undflyn avgudadyrkan.

Jag s�ger detta till eder s�som till f�rst�ndiga m�nniskor; sj�lva m�n I d�ma om det som jag s�ger.

V�lsignelsens kalk, �ver vilken vi uttala v�lsignelsen, �r icke den en delaktighet av Kristi blod? Br�det, som vi bryta, �r icke det en delaktighet av Kristi kropp?

Eftersom det �r ett enda br�d, s� �ro vi, fast�n m�nga, en enda kropp, ty alla f� vi v�r del av detta ena br�d.

Sen p� det lekamliga Israel: �ro icke de som �ta av offren delaktiga i altaret?

Vad vill jag d� s�ga h�rmed? M�nne att avgudaoffersk�tt �r n�gonting, eller att en avgud �r n�gonting?

Nej, det vill jag s�ga, att vad hedningarna offra, det offra de �t onda andar och icke �t Gud; och jag vill icke att I skolen hava n�gon gemenskap med de onda andarna.

I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

Eller vilja vi reta Herren? �ro d� vi starkare �n han?

�Allt �r lovligt�; ja, men icke allt �r nyttigt. �Allt �r lovligt�; ja, men icke allt uppbygger.

Ingen s�ke sitt eget b�sta, utan envar den andres.

Allt som s�ljes i k�ttboden m�n I �ta; I beh�ven icke f�r samvetets skull g�ra n�gon unders�kning d�rom.

Ty �jorden �r Herrens, och allt vad d�rp� �r�.

Om n�gon av dem som icke �ro troende bjuder eder till sig och I viljen g� till honom, s� m�n I �ta av allt som s�ttes fram �t eder; I beh�ven icke f�r samvetets skull g�ra n�gon unders�kning d�rom.

Men om n�gon d� s�ger till eder: �Detta �r offerk�tt�, s� skolen I avh�lla eder fr�n att �ta, f�r den mans skull, som gav saken till k�nna, och f�r samvetets skull --

jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varf�r skulle jag l�ta min frihet d�mas av en annans samvete?

Om jag �ter d�rav med tacks�gelse, varf�r skulle jag d� bliva sm�dad f�r det som jag tackar Gud f�r?

Allts�, vare sig I �ten eller dricken, eller vadhelst annat I g�ren, s� g�ren allt till Guds �ra.

Bliven icke f�r n�gon till en st�testen, varken f�r judar eller f�r greker eller f�r Guds f�rsamling;

varen s�som jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke s�ker min egen nytta, utan de m�ngas, f�r att de skola bliva fr�lsta. 11:1. elektroniska utg�van.