Chapter 12

Vad nu ang�r dem som hava andliga g�vor, s� vill jag s�ga eder, mina br�der, huru med dem f�rh�ller sig.

I veten att I, medan I voren hedningar, l�ten eder blindvis f�ras bort till de stumma avgudarna.

D�rf�r vill jag nu f�rklara f�r eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande s�ger: �F�rbannad vare Jesus�, s� kan ej heller n�gon s�ga: �Jesus �r Herre� annat �n i den helige Ande.

N�deg�vorna �ro m�ngahanda, men Anden �r en och densamme.

Tj�nsterna �ro m�ngahanda, men Herren �r en och densamme.

Kraftverkningarna �ro m�ngahanda, men Gud �r en och densamme, han som verkar allt i alla.

Men de g�vor i vilka Anden uppenbarar sig givas �t var och en s�, att de kunna bliva till nytta.

S� gives genom Anden �t den ene att tala visdomens ord, �t en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

�t en annan gives tro i samme Ande, �t en annan givas helbr�gdag�relsens g�vor i samme ene Ande,

�t en annan gives g�van att utf�ra kraftg�rningar, �t en annan att profetera, �t en annan att skilja mellan andar, �t en annan att tala tungom�l p� olika s�tt, �t en annan att uttyda, n�r n�gon talar tungom�l.

Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar �t var och en n�gon s�rskild g�va.

Ty likasom kroppen �r en och likv�l har m�nga lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fast�n de �ro m�nga, likv�l utg�ra en enda kropp, likas� �r det med Kristus.

Ty i en och samme Ande �ro vi alla d�pta till att utg�ra en och samma kropp, vare sig vi �ro judar eller greker, vare sig vi �ro tr�lar eller fria; och alla hava vi f�tt en och samme Ande utgjuten �ver oss.

Kroppen utg�res ju icke heller av en enda lem, utan av m�nga.

Om foten ville s�ga: �Jag �r icke hand, d�rf�r h�r jag icke till kroppen�, s� skulle den icke dess mindre h�ra till kroppen.

Och om �rat ville s�ga: �Jag �r icke �ga, d�rf�r h�r jag icke till kroppen�, s� skulle det icke dess mindre h�ra till kroppen.

Om hela kroppen vore �ga, var funnes d� h�rseln? Och om den hel och h�llen vore �ra, var funnes d� lukten?

Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p� det s�tt som han har velat.

Om �ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d� sj�lva kroppen?

Men nu �r det s�, att lemmarna �ro m�nga, och att kroppen dock �r en enda.

�gat kan icke s�ga till handen: �Jag beh�ver dig icke�, ej heller huvudet till f�tterna: �Jag beh�ver eder icke.�

Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast �ro som mest n�dv�ndiga.

Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekl�da vi med s� mycket st�rre heder; och dem som vi blygas f�r, dem skyla vi med s� mycket st�rre blygsamhet,

under det att de andra icke beh�va n�got s�dant. Men n�r Gud sammanfogade kroppen av olika delar och d�rvid l�t den ringare delen f� en s� mycket st�rre heder,

s� skedde detta, f�r att s�ndring icke skulle uppst� i kroppen, utan alla lemmar endr�ktigt hava omsorg om varandra.

Om nu en lem lider, s� lida alla de andra lemmarna med den; om �ter en lem �ras, s� gl�dja sig alla de andra lemmarna med den.

Men nu �ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin m�n.

Och Gud har i f�rsamlingen satt f�rst och fr�mst n�gra till apostlar, f�r det andra n�gra till profeter, f�r det tredje n�gra till l�rare, vidare n�gra till att utf�ra kraftg�rningar, ytterligare n�gra till att hava helbr�gdag�relsens g�vor, eller till att taga sig an de hj�lpl�sa, eller till att vara styresm�n, eller till att p� olika s�tt tala tungom�l.

Icke �ro v�l alla apostlar? Icke �ro v�l alla profeter? Icke �ro v�l alla l�rare? Icke utf�ra v�l alla kraftg�rningar?

Icke hava v�l alla helbr�gdag�relsens g�vor? Icke tala v�l alla tungom�l? Icke kunna v�l alla uttyda?

Men varen ivriga att undf� de n�deg�vor som �ro de st�rsta. Och nu vill jag ytterligare visa eder en v�g, en �verm�ttan h�rlig v�g.