Chapter 14

Faren efter k�rleken, men varen ock ivriga att undf� de andliga g�vorna, framf�r allt profetians g�va.

Ty den som talar tungom�l, han talar icke f�r m�nniskor, utan f�r Gud; ingen f�rst�r honom ju, han talar i andeh�nryckning hemlighetsfulla ord.

Men den som profeterar, han talar f�r m�nniskor, dem till uppbyggelse och f�rmaning och tr�st.

Den som talar tungom�l uppbygger allenast sig sj�lv, men den som profeterar, han uppbygger en hel f�rsamling.

Jag skulle v�l vilja att I alla taladen tungom�l, men �nnu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar �r f�rmer �n den som talar tungom�l, om n�mligen den senare icke d�rj�mte uttyder sitt tal, s� att f�rsamlingen f�r n�gon uppbyggelse.

Ja, mina br�der, om jag komme till eder och talade tungom�l, vad gagn gjorde jag eder d�rmed, s�framt jag icke d�rj�mte genom mitt tal meddelade eder antingen n�gon uppenbarelse eller n�gon kunskap eller n�gon profetia eller n�gon undervisning?

G�ller det icke j�mv�l om livl�sa ting som giva ljud ifr�n sig, det m� nu vara en fl�jt eller en harpa, att vad som spelas p� dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifr�n sig toner som kunna skiljas fr�n varandra?

Likas�, om den signal som basunen giver �r otydlig, vem g�r sig d� redo till strid?

Detsamma g�ller nu f�r eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man d� kunna f�rst� vad I talen? D� bliver det ju ett tal i v�dret.

Det finnes h�r i v�rlden olika spr�k, vem vet huru m�nga, och bland dem finnes intet vars ljud �ro utan mening.

Men om jag nu icke f�rst�r spr�ket, s� bliver jag en fr�mling f�r den som talar, och den som talar bliver en fr�mling f�r mig.

Detta g�ller ock f�r eder; n�r I �ren ivriga att undf� andliga g�vor, s� m� eder str�van efter att dessa hos eder skola �verfl�da hava f�rsamlingens uppbyggelse till m�l.

D�rf�r m� den som talar tungom�l bedja om att han ock m� kunna uttyda.

Ty om jag talar tungom�l, n�r jag beder, s� beder visserligen min ande, men mitt f�rst�nd kommer ingen frukt �stad.

Vad f�ljer d� h�rav? Jo, jag skall v�l bedja med anden, men jag skall ock bedja med f�rst�ndet; jag skall v�l lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med f�rst�ndet.

Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p� de ol�rdas plats d� kunna s�ga sitt �amen� till din tacks�gelse? De f�rst� ju icke vad du s�ger.

Om �n din tacks�gelse �r god, s� bliva de andra dock icke uppbyggda d�rav. --

Gud vare tack, jag talar tungom�l mer �n I alla;

och dock vill jag hellre i f�rsamlingen tala fem ord med mitt f�rst�nd, till undervisning j�mv�l f�r andra, �n tio tusen ord i tungom�l.

Mina br�der, varen icke barn till f�rst�ndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till f�rst�ndet.

Det �r skrivet i lagen: �Genom m�nniskor med fr�mmande tungom�l och genom fr�mlingars l�ppar skall jag tala till detta folk, men icke ens s� skola de h�ra p� mig, s�ger Herren.�

Allts� �ro �tungom�len� ett tecken, ej f�r dem som tro, utan f�r dem som icke tro; profetian d�remot �r ett tecken, ej f�r dem som icke tro, utan f�r dem som tro.

Om nu hela f�rsamlingen komme tillhopa till gemensamt m�te, och alla d�r talade tungom�l, och s� n�gra som vore ol�rda komme ditin, eller n�gra som icke trodde, skulle d� icke dessa s�ga att I voren ifr�n edra sinnen?

Om �ter alla profeterade, och s� n�gon som icke trodde, eller som vore ol�rd komme ditin, d� skulle denne k�nna sig avsl�jad av alla och av alla utrannsakad.

Vad som vore f�rdolt i hans hj�rta bleve d� uppenbart, och s� skulle han falla ned p� sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att �Gud verkligen �r i eder�.

Vad f�ljer d� h�rav, mina br�der? Jo, n�r I kommen tillsammans, s� har var och en n�got s�rskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre n�got till undervisning, en annan �ter n�gon uppenbarelse, en talar tungom�l, en annan uttyder; allt detta m� nu ske s�, att det l�nder till uppbyggelse.

Vill man tala tungom�l, s� m� f�r var g�ng tv� eller h�gst tre f� tala, och av dessa en i s�nder, och en m� uttyda det.

�r ingen uttydare tillst�des, s� m� de tiga i f�rsamlingen och tala allenast f�r sig sj�lva och f�r Gud.

Av dem som vilja profetera m� tv� eller tre f� tala, och de andra m� d�ma om det som talas.

Men om n�gon annan som sitter d�r f�r en uppenbarelse, d� m� den f�rste tiga.

Ty I kunnen alla f� profetera, den ene efter den andre, s� att alla bliva undervisade och alla f�rmanade;

och profeters andar �ro profeterna underd�niga.

Gud �r ju icke oordningens Gud, utan fridens.

S�som kvinnorna tiga i alla andra de heligas f�rsamlingar, s� m� de ock tiga i edra f�rsamlingar. Det �r dem icke tillstatt att tala, utan de b�ra underordna sig, s�som lagen bjuder.

Vilja de hava upplysning om n�got, s� m� de hemma fr�ga sina m�n; ty det �r en skam f�r en kvinna att tala i f�rsamlingen. --

Eller �r det fr�n eder som Guds ord har utg�tt? Eller har det kommit allenast till eder?

Om n�gon menar sig vara en profet eller en man med andeg�va, s� m� han ock inse att vad jag skriver till eder �r Herrens bud.

Men vill n�gon icke inse detta, s� vare det hans egen sak.

Allts�, mina br�der, varen ivriga att undf� profetians g�va och f�rmenen ej heller n�gon att tala tungom�l.

Men l�ten allt tillg� p� h�viskt s�tt och med ordning.