Chapter 1

Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s� ock brodern Timoteus, h�lsar den Guds f�rsamling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren Jesus Kristus.

Lovad vare v�r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmh�rtighetens Fader och all tr�sts Gud,

han som tr�star oss i all v�r n�d, s� att vi genom den tr�st vi sj�lva undf� av Gud kunna tr�sta dem som �ro stadda i allahanda n�d.

Ty s�som Kristuslidanden till �verfl�d komma �ver oss, s� kommer ock genom Kristus tr�st till oss i �verfl�dande m�tt.

Men drabbas vi av n�d, s� sker detta till tr�st och fr�lsning f�r eder. Undf� vi d�remot tr�st, s� sker ock detta till tr�st f�r eder, en tr�st som skall visa sin kraft d�ri, att I st�ndaktigt uth�rden samma lidanden som vi utst�. Och det hopp vi hysa i fr�ga om eder �r fast,

ty vi veta att s�som I delen v�ra lidanden, s� delen I ock den tr�st vi undf�.

Vi vilja n�mligen icke l�mna eder, k�re br�der, i okunnighet om vilken n�d vi fingo utst� i provinsen Asien, och huru �verm�ttan sv�rt det blev oss, ut�ver v�r f�rm�ga, s� att vi till och med misstr�stade om livet.

Ja, vi hade redan i v�rt inre likasom f�tt v�r d�dsdom, f�r att vi icke skulle f�rtr�sta p� oss sj�lva, utan p� Gud, som uppv�cker de d�da.

Och ur en s�dan d�dsn�d fr�lste han oss, och han skall �n vidare fr�lsa oss; ja, till honom hava vi satt v�rt hopp att han allt framgent skall fr�lsa oss.

Ocks� I st�n oss ju bi med eder f�rb�n. Och s� skola m�nga hemb�ra tacks�gelse f�r oss, f�r den n�d som genom m�ngas b�ner har kommit oss till del.

Ty vad vi kunna ber�mma oss av, och vad v�rt samvete b�r oss vittnesb�rd om, det �r att vi i denna v�rlden hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av k�ttslig vishet, utan av Guds n�d; s� framf�r allt i v�rt f�rh�llande till eder.

Ty i vad vi skriva till eder ligger icke n�got annat �n just vad I l�sen och v�l kunnen f�rst�. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo f�rst�

vad I redan nu delvis f�rst�n om oss: att vi �ro eder ber�mmelse, likasom I �ren v�r ber�mmelse, p� v�r Herre Jesu dag.

Och i denna tillf�rsikt t�nkte jag komma f�rst till eder, f�r att I skullen f� �nnu ett k�rleksbevis.

Genom eder stad ville jag allts� taga v�gen till Macedonien, och jag skulle sedan fr�n Macedonien �terigen komma till eder, f�r att d� av eder utrustas f�r resan till Judeen.

S� t�nkte jag; och icke har jag v�l d�rf�r nu handlat i vankelmod? Eller pl�gar jag kanh�nda fatta mina beslut efter k�ttet, s� att vad jag s�ger �r p� samma g�ng �ja, ja� och �nej, nej�?

Ingalunda; s� sant Gud �r trofast, vad vi tala till eder �r icke �ja och nej�.

Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke s�som �ja och nej�, utan �ja� har kommit i och genom honom.

Ty Guds l�ften, s� m�nga de �ro, hava i honom f�tt sitt �ja�; d�rf�r f� de ock genom honom sitt �amen�, p� det att Gud m� bliva �rad genom oss.

Men den som bef�ster oss s�v�l som eder i Kristus, och den som har smort oss, det �r Gud,

han som har l�tit oss undf� sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i v�ra hj�rtan.

Jag kallar Gud till vittne �ver min sj�l, att det �r av skonsamhet mot eder som jag �nnu icke har kommit till Korint.

(Detta s�ger jag icke, som om vi vore herrar �ver eder tro; fastmer �ro vi edra medarbetare till att bereda eder gl�dje, ty i tron st�n I fasta.) 2:1. 2:2. 2:3. 2:4. den elektroniska utg�van