Chapter 3

Begynna vi nu �ter att anbefalla oss sj�lva? Eller beh�va vi kanh�nda, s�som somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanh�nda ifr�n eder?

Nej, I �ren sj�lva v�rt brev, ett brev som �r inskrivet i v�ra hj�rtan, k�nt och l�st av alla m�nniskor.

Ty det �r uppenbart att I �ren ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bl�ck, utan med den levande Gudens Ande, icke p� tavlor av sten, utan p� tavlor av k�tt, p� m�nniskohj�rtan.

En s�dan tillf�rsikt hava vi genom Kristus till Gud.

Icke som om vi av oss sj�lva vore skickliga att t�nka ut n�got, s�som komme det fr�n oss sj�lva, utan den skicklighet vi hava kommer fr�n Gud,

som ocks� har gjort oss skickliga till att vara tj�nare �t ett nytt f�rbund, ett som icke �r bokstav, utan �r ande; ty bokstaven d�dar, men Anden g�r levande.

Om nu redan d�dens �mbete, som var med bokst�ver inristat p� stenar, framtr�dde i h�rlighet, s� att Israels barn icke kunde se p� Moses' ansikte f�r hans ansiktes h�rlighets skull, vilken dock var f�rsvinnande,

huru mycket st�rre h�rlighet skall d� icke Andens �mbete hava!

Ty om redan f�rd�melsens �mbete var h�rligt, s� m�ste r�ttf�rdighetens �mbete �nnu mycket mer �verfl�da av h�rlighet.

Ja, en s� �versvinnlig h�rlighet har detta �mbete, att vad som f�rr hade h�rlighet h�r visar sig vara utan all h�rlighet.

Ty om redan det som var f�rsvinnande framtr�dde i h�rlighet, s� m�ste det som bliver best�ndande hava en �nnu mycket st�rre h�rlighet.

D� vi nu hava ett s�dant hopp, g� vi helt �ppet till v�ga

och g�ra icke s�som Moses, vilken h�ngde ett t�ckelse f�r sitt ansikte, s� att Israels barn icke kunde se huru det som var f�rsvinnande tog en �nde.

Men deras sinnen blevo f�rstockade. N�r det gamla f�rbundets skrifter f�rel�sas, h�nger ju �nnu i denna dag samma t�ckelse oborttaget kvar; ty f�rst i Kristus f�rsvinner det.

Ja, �nnu i dag h�nger ett t�ckelse �ver deras hj�rtan, d� Moses f�rel�ses.

Men n�r de en g�ng omv�nda sig till Herren, tages t�ckelset bort.

Och Herren �r Anden, och d�r Herrens Ande �r, d�r �r frihet.

Men vi alla som med avh�ljt ansikte �terspegla Herrens h�rlighet, vi f�rvandlas till hans avbilder, i det vi stiga fr�n den ena h�rligheten till den andra, s�som n�r den Herre verkar, som sj�lv �r ande.