Chapter 4

D�rf�r, d� vi nu, genom den barmh�rtighet som har vederfarits oss, hava detta �mbete, s� f�lla vi icke modet.

Nej, vi hava fr�nsagt oss allt skamligt hemlighetsv�sen och g� icke illfundigt till v�ga, ej heller f�rfalska vi Guds ord, utan framl�gga �ppet sanningen och anbefalla oss s�, inf�r Gud, hos var m�nniskas samvete.

Och om v�rt evangelium nu verkligen �r bortskymt av ett t�ckelse, s� finnes det t�ckelset hos dem som g� f�rlorade.

Ty de otrognas sinnen har denna tids�lders gud s� f�rblindat, att de icke se det sken som utg�r fr�n evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, h�rlighet.

Vi predika ju icke oss sj�lva, utan Kristus Jesus s�som Herre, och oss s�som tj�nare �t eder, f�r Jesu skull.

Ty den Gud som sade: �Ljus skall lysa fram ur m�rkret�, han �r den som har l�tit ljus g� upp i v�ra hj�rtan, f�r att kunskapen om Guds h�rlighet, som str�lar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.

Men denna skatt hava vi i lerk�rl, f�r att den �versvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke n�got som kommer fr�n oss.

Vi �ro p� allt s�tt i tr�ngm�l, dock icke utan utv�g; vi �ro r�dvilla, dock icke r�dl�sa;

vi �ro f�rf�ljda, dock icke givna till spillo; vi �ro slagna till marken, dock icke f�rlorade.

Alltid b�ra vi Jesu d�dsm�rken p� v�r kropp, f�r att ocks� Jesu liv skall bliva uppenbarat i v�r kropp.

Ja, �nnu medan vi leva, �verl�mnas vi f�r Jesu skull best�ndigt �t d�den, p� det att ock Jesu liv m� bliva uppenbarat i v�rt d�dliga k�tt.

S� utf�r nu d�den sitt verk i oss, men i eder verkar livet.

Men s�som det �r skrivet: �Jag tror, d�rf�r talar jag ock�, s� tro ocks� vi, eftersom vi hava samma trons Ande; d�rf�r tala vi ock,

ty vi veta att han som uppv�ckte Herren Jesus, han skall ock uppv�cka oss med Jesus och st�lla oss inf�r sig tillsammans med eder.

Allt sker n�mligen f�r eder skull, p� det att n�den, genom att komma allt flera till del, m� bliva s� mycket st�rre och verka en allt mer �verfl�dande tacks�gelse, Gud till �ra.

D�rf�r f�lla vi icke modet; om ock v�r utv�rtes m�nniska f�rg�s, s� f�rnyas likv�l v�r inv�rtes m�nniska dag efter dag.

Ty v�r bedr�velse, som varar ett �gonblick och v�ger f�ga, bereder �t oss, i �versvinnligen rikt m�tt, en h�rlighet som v�ger �versvinnligen tungt och varar i evighet --

�t oss som icke hava till �gonm�rke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.