Chapter 11

Jag skulle �nska att I villen hava f�rdrag med mig, om jag nu talar n�got litet efter d�rars s�tt. Dock, I haven helt visst f�rdrag med mig.

Ty jag nit�lskar f�r eder s�som Gud nit�lskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, f�r att kunna st�lla fram inf�r honom en ren jungfru.

Men jag fruktar att s�som ormen i sin illfundighet bedrog Eva, s� skola till �ventyrs ocks� edra sinnen f�rd�rvas och dragas ifr�n den uppriktiga troheten mot Kristus.

Om n�gon kommer och predikar en annan Jesus, �n den vi hava predikat, eller om I undf�n ett annat slags ande, �n den I f�rut haven undf�tt, eller ett annat slags evangelium, �n det I f�rut haven mottagit, d� f�rdragen I ju s�dant alltf�r v�l.

Jag menar nu att jag icke i n�got stycke st�r tillbaka f�r dessa s� �verm�ttan h�ga �apostlar�.

Om jag �n �r of�rfaren i talkonsten, s� �r jag det likv�l icke i fr�ga om kunskap. Tv�rtom, vi hava p� allt s�tt, i alla stycken, lagt v�r kunskap i dagen inf�r eder.

Eller var det v�l en synd jag begick, n�r jag f�r intet f�rkunnade Guds evangelium f�r eder och s�lunda �dmjukade mig, p� det att I skullen bliva upph�jda?

Andra f�rsamlingar plundrade jag, i det jag, f�r att kunna tj�na eder, tog l�n av dem.

Och n�r jag under min vistelse hos eder led brist, l�g jag �nd� ingen till last; ty den brist jag led avhj�lptes av br�derna, n�r de kommo fr�n Macedonien. Ja, p� allt s�tt aktade jag mig f�r att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig d�rf�r.

S� visst som Kristi sannf�rdighet �r i mig, den ber�mmelsen skall icke f� tagas ifr�n mig i Akajas bygder.

Varf�r? M�nne d�rf�r att jag icke �lskar eder? Gud vet att jag s� g�r.

Och vad jag nu g�r, det skall jag ock framgent g�ra, f�r att de som trakta efter tillf�lle att bliva likst�llda med oss i fr�ga om ber�mmelse skola genom mig ber�vas tillf�llet d�rtill.

Ty de m�nnen �ro falska apostlar, oredliga arbetare, som f�rskapa sig till Kristi apostlar.

Och detta �r icke att undra p�. Satan sj�lv f�rskapar sig ju till en ljusets �ngel.

Det �r d� icke n�got m�rkligt, om j�mv�l hans tj�nare s� f�rskapa sig, att de likna r�ttf�rdighetens tj�nare. Men deras �nde skall svara emot deras g�rningar.

�ter s�ger jag: Ingen m� mena att jag �r en d�re; men om jag vore det, s� m�n I �nd� h�lla till godo med mig -- l�t vara s�som med en d�re -- s� att ock jag f�r ber�mma mig n�got litet.

Vad jag talar, d� jag nu med s�dan tillf�rsikt ber�mmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter d�rars s�tt.

D� s� m�nga ber�mma sig p� k�ttsligt vis, vill ock jag ber�mma mig;

I haven ju g�rna f�rdrag med d�rar, I som sj�lva �ren s� kloka.

I f�rdragen ju, om man tr�lbinder eder, om man utsuger eder, om man f�ngar eder, om man f�rh�ver sig �ver eder, om man sl�r eder i ansiktet.

Till v�r skam m�ste jag tillst� att vi f�r v�r del hava �varit f�r svaga� till s�dant. Men eljest, vadhelst andra kunna g�ra sig stora med, det kan ocks� jag g�ra mig stor med -- om jag nu f�r tala efter d�rars s�tt.

�ro de hebr�er, s� �r jag det ock. �ro de israeliter, s� �r jag det ock. �ro de Abrahams s�d, s� �r jag det ock.

�ro de Kristi tj�nare, s� �r jag det �nnu mer -- om jag nu f�r tala s�som vore jag en d�re. Jag har haft mer arbete, oftare varit i f�ngelse, f�tt hugg och slag till �verfl�d, varit i d�dsn�d m�nga g�nger.

Av judarna har jag fem g�nger f�tt fyrtio slag, p� ett n�r.

Tre g�nger har jag blivit piskad med sp�n, en g�ng har jag blivit stenad, tre g�nger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring p� djupa havet.

Jag har ofta m�st vara ute p� resor; jag har utst�tt faror p� floder, faror bland r�vare, faror genom landsm�n, faror genom hedningar, faror i st�der, faror i �knar, faror p� havet, faror bland falska br�der --

allt under arbete och m�da, under m�ngfaldiga vakor, under hunger och t�rst, under sv�lt titt och ofta, under k�ld och nakenhet.

Och till allt annat kommer det, att jag var dag �r �verlupen, d� jag m�ste hava omsorg om alla f�rsamlingarna.

Vem �r svag, utan att ocks� jag bliver svag? Vem kommer p� fall, utan att jag bliver uppt�nd? --

Om jag nu m�ste ber�mma mig, s� vill jag ber�mma mig av min svaghet.

Herren Jesu Gud och Fader, han som �r h�gtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.

I Damaskus l�t konung Aretas' st�th�llare s�tta ut vakt vid damaskenernas stad f�r att gripa mig;

och jag m�ste i en korg sl�ppas ned genom en �ppning p� muren och kom s� undan hans h�nder.