Chapter 12

Jag m�ste ytterligare ber�mma mig. V�l �r s�dant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava besk�rts mig av Herren.

Jag vet om en man som �r i Kristus, att han f�r fjorton �r sedan blev uppryckt �nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig m�tto, eller om han var skild fr�n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig m�tto, eller om han var skild fr�n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick h�ra outs�gliga ord, s�dana som det icke �r lovligt f�r en m�nniska att uttala.

I fr�ga om den mannen vill jag ber�mma mig, men i fr�ga om mig sj�lv vill jag icke ber�mma mig, om icke av min svaghet.

Visserligen skulle jag icke vara en d�re, om jag ville ber�mma mig sj�lv, ty det vore sanning som jag d� skulle tala; men likv�l avh�ller jag mig d�rifr�n, f�r att ingen skall hava h�gre tankar om mig �n sk�ligt �r, efter vad han ser hos mig eller h�r av mig.

Och f�r att jag icke skall f�rh�va mig p� grund av mina �verm�ttan h�ga uppenbarelser, har jag f�tt en t�rntagg i mitt k�tt, en Satans �ngel, som skall sl� mig i ansiktet, f�r att jag icke skall f�rh�va mig.

Att denne m�tte vika ifr�n mig, d�rom har jag tre g�nger bett till Herren.

Men Herren har sagt till mig; �Min n�d �r dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.� D�rf�r vill jag hellre med gl�dje ber�mma mig av min svaghet, p� det att Kristi kraft m� komma och vila �ver mig.

Ja, d�rf�r finner jag behag i svaghet, i misshandling, i n�d, i f�rf�ljelse, i �ngest f�r Kristi skull; ty n�r jag �r svag, d� �r jag stark.

S� har jag nu gjort mig till en d�re; I haven sj�lva n�dgat mig d�rtill. Jag hade ju bort f� gott vitsord av eder; ty om jag �n �r ett intet, s� har jag dock icke i n�got stycke st�tt tillbaka f�r dessa s� �verm�ttan h�ga �apostlar�.

De g�rningar som �ro en apostels k�nnem�rken hava ock med all uth�llighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftg�rningar.

Och haven I v�l i n�got stycke blivit tillbakasatta f�r de andra f�rsamlingarna? Dock, kanh�nda i det stycket, att jag f�r min del icke har legat eder till last? Den of�rr�tten m�n I d� f�rl�ta mig.

Se, det �r nu tredje g�ngen som jag st�r redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert s�ker jag, utan eder sj�lva. Och barnen �ro ju icke pliktiga att spara �t f�r�ldrarna, utan f�r�ldrarna �t barnen.

Och f�r min del vill jag g�rna f�r edra sj�lar b�de offra vad jag �ger och l�ta mig sj�lv offras hel och h�llen. Om jag nu s� h�gt �lskar eder, skall jag v�l d�rf�r bliva mindre �lskad?

Dock, det kunde ju vara s�, att jag visserligen icke sj�lv hade betungat eder, men att jag p� en listig omv�g hade f�ngat eder, jag som �r s� illfundig.

Har jag d� verkligen, genom n�gon av dem som jag har s�nt till eder, berett mig n�gon or�tt vinning av eder?

Sant �r att jag bad Titus fara och s�nde med honom den andre brodern. Men icke har v�l Titus berett mig n�gon or�tt vinning av eder? Hava vi icke b�da vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke b�da g�tt i samma fotsp�r?

Nu torden I redan l�nge hava menat att det �r inf�r eder som vi f�rsvara oss. Nej, det �r inf�r Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans f�r att uppbygga eder, I �lskade.

Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till �ventyrs icke skall finna eder s�dana som jag skulle �nska, och att jag sj�lv d� av eder skall befinnas vara s�dan som I icke skullen �nska. Jag fruktar att till �ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, f�rtal, skvaller, uppbl�sthet och oordning r�da bland eder.

Ja, jag fruktar att min Gud skall l�ta mig vid min ankomst �ter bliva f�r�dmjukad genom eder, och att jag skall f� s�rja �ver m�nga av dem som f�rut hava syndat, och som �nnu icke hava k�nt �nger �ver den orenhet och otukt och l�saktighet som de hava �vat.