Chapter 1

Paulus, apostel, icke fr�n m�nniskor, ej heller genom n�gon m�nniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppv�ckt honom fr�n de d�da --

jag, j�mte alla de br�der som �ro h�r med mig, h�lsar f�rsamlingarna i Galatien.

N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och ifr�n Herren Jesus Kristus,

som har utgivit sig sj�lv f�r v�ra synder, f�r att r�dda oss fr�n den nuvarande onda tids�ldern, efter v�r Guds och Faders vilja.

Honom tillh�r �ran i evigheternas evigheter. Amen.

Det f�rundrar mig att I s� hastigt avfallen fr�n honom, som har kallat eder till att vara i Kristi n�d, och v�nden eder till ett nytt evangelium.

Likv�l �r detta icke n�got annat �evangelium�; det �r allenast s�, att n�gra finnas som v�lla f�rvirring bland eder och vilja f�rv�nda Kristi evangelium.

Men om n�gon, vore det ock vi sj�lva eller en �ngel fr�n himmelen, f�rkunnar evangelium i strid mot vad vi hava f�rkunnat f�r eder, s� vare han f�rbannad.

Ja, s�som vi f�rut hava sagt, s� s�ger jag nu �ter: Om n�gon f�rkunnar evangelium f�r eder i strid mot vad I haven undf�tt, s� vare han f�rbannad.

�r det d� m�nniskor som jag nu s�ker vinna f�r mig, eller �r det Gud? St�r jag verkligen efter att �vara m�nniskor till behag�? Nej, om jag �nnu ville vara m�nniskor till behag, s� vore jag icke en Kristi tj�nare.

Ty det vill jag s�ga eder, mina br�der, att det evangelium som har blivit f�rkunnat av mig icke �r n�gon m�nniskol�ra.

Det �r ju icke heller av n�gon m�nniska som jag har undf�tt det eller blivit undervisad d�ri, utan genom en uppenbarelse fr�n Jesus Kristus.

I haven ju h�rt huru det var med mig, medan jag �nnu vandrade i judiskt v�sende: att jag d� �verm�ttan v�ldsamt f�rf�ljde Guds f�rsamling och ville utrota den,

ja, att jag gick l�ngre i judiskt v�sende �n m�nga av mina samtida landsm�n och �nnu ivrigare nit�lskade f�r mina f�ders stadgar.

Men n�r han, som allt ifr�n min moders liv har avskilt mig, och som genom sin n�d har kallat mig,

t�cktes i mig uppenbara sin Son, f�r att jag bland hedningarna skulle f�rkunna evangelium om honom, d� begav jag mig strax �stad; jag r�df�rde mig icke med n�gon m�nniska,

ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som f�re mig voro apostlar. I st�llet for jag bort till Arabien och v�nde s� �ter tillbaka till Damaskus.

F�rst sedan, tre �r d�refter, for jag upp till Jerusalem, f�r att l�ra k�nna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.

Men av de andra apostlarna s�g jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, s�g jag.

Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag h�r skriver till eder.

D�refter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.

Men f�r de kristna f�rsamlingarna i Judeen var jag personligen ok�nd.

De h�rde allenast huru man sade: �Han som f�rut f�rf�ljde oss, han f�rkunnar nu evangelium om den tro som han f�rr ville utrota.�

Och de prisade Gud f�r min skull.