Chapter 2

Efter fjorton �rs f�rlopp for jag sedan �ter upp till Jerusalem, �tf�ljd av Barnabas; jag tog d� ocks� Titus med mig.

Men det var p� grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och f�r br�derna d�r framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; s�rskilt framlade jag det f�r de m�n som stodo h�gst i anseende -- detta av oro f�r att mitt str�vande nu vore f�rg�ves eller f�rut hade varit det.

Men icke ens Titus, min f�ljeslagare, som var grek, blev n�dgad att l�ta omsk�ra sig.

Det var n�mligen s�, att n�gra falska br�der hade kommit att upptagas i f�rsamlingen, dit de hade smugit sig in f�r att bespeja v�r frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville tr�lbinda oss.

Dock g�vo vi icke ens ett �gonblick vika f�r dem genom en s�dan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.

Och vad ang�r dem som ans�gos n�got vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- s� s�kte icke dessa m�n, de som stodo h�gst i anseende, att p�l�gga mig n�gra nya f�rpliktelser.

Tv�rtom; de s�go att jag hade blivit betrodd med att f�rkunna evangelium f�r de oomskurna, likasom Petrus hade f�tt de omskurna p� sin del --

ty densamme som hade st�tt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock st�tt mig bi bland hedningarna --

och n�r de nu f�rnummo vilken n�d som hade blivit mig given, r�ckte de mig och Barnabas handen till samarbete, b�de Jakob och Cefas och Johannes, de m�n som r�knades f�r sj�lva st�djepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.

Allenast skulle vi t�nka p� de fattiga; och just detta har jag ocks� vinnlagt mig om att g�ra.

Men n�r Cefas kom till Antiokia, tr�dde jag �ppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en f�rsyndelse.

F�rut hade han n�mligen �tit tillsammans med hedningarna; men s� kommo n�gra m�n dit fr�n Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och h�ll sig undan, av fruktan f�r de omskurna.

Till samma skrymteri gjorde sig ocks� de andra judarna skyldiga, och s� blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.

Men n�r jag s�g att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas n�rvaro: �Om du, som �r en jude, kan leva efter hednisk sed i st�llet f�r efter judisk, varf�r vill du d� n�dga hedningarna att leva efter judiskt s�tt?�

Vi f�r v�r del �ro v�l p� grund av v�r h�rkomst judar och icke �hedniska syndare�;

men d� vi nu veta att en m�nniska icke bliver r�ttf�rdig av lagg�rningar, utan genom tro p� Kristus Jesus, hava ocks� vi satt v�r tro till Jesus Kristus, f�r att vi skola bliva r�ttf�rdiga av tro p� Kristus, och icke av lagg�rningar. Ty av lagg�rningar bliver intet k�tt r�ttf�rdigt.

Men om nu j�mv�l vi, i det vi s�kte att bliva r�ttf�rdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, d� �r ju Kristus en syndatj�nare? Bort det!

Om s� vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, d� bevisade jag d�rmed, att jag var en �vertr�dare.

Ty jag f�r min del har genom lagen d�tt bort ifr�n lagen, f�r att jag skall leva f�r Gud. Jag �r korsf�st med Kristus,

och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i k�ttet, det lever jag i tron p� Guds Son, som har �lskat mig och utgivit sig sj�lv f�r mig.

Jag f�rkastar icke Guds n�d. Om r�ttf�rdighet kunde vinnas genom lagen, d� hade ju Kristus icke beh�vt lida d�den.