Chapter 2

Om nu f�rmaning i Kristus, om uppmuntran i k�rlek, om gemenskap i Anden, om hj�rtlig godhet och barmh�rtighet betyda n�got,

g�ren d� min gl�dje fullkomlig, i det att I �ren ens till sinnes, uppfyllda av samma k�rlek, endr�ktiga, liksinnade,

fria ifr�n genstridighet och ifr�n beg�r efter f�f�nglig �ra. Fasthellre m� var och en i �dmjukhet akta den andre f�rmer �n sig sj�lv.

Och sen icke var och en p� sitt eget b�sta, utan var och en ocks� p� andras.

Varen s� till sinnes som Kristus Jesus var,

han som var till i Guds-skepnad, men icke r�knade j�mlikheten med Gud s�som ett byte,

utan utblottade sig sj�lv, i det han antog tj�nare-skepnad, n�r han kom i m�nniskogestalt. S� befanns han i utv�rtes m�tto vara s�som en m�nniska

och �dmjukade sig och blev lydig intill d�den, ja, intill d�den p� korset.

D�rf�r har ock Gud upph�jt honom �ver allting och givit honom det namn som �r �ver alla namn

f�r att i Jesu namn alla kn�n skola b�ja sig, deras som �ro i himmelen, och deras som �ro p� jorden, och deras som �ro under jorden,

och f�r att alla tungor skola bek�nna, Gud, Fadern, till �ra, att Jesus Kristus �r Herre.

D�rf�r, mina �lskade, s�som I alltid f�rut haven varit lydiga, s� m�n I ocks� nu med fruktan och b�van arbeta p� eder fr�lsning, och det icke allenast s�som I gjorden, d� jag var n�rvarande, utan �nnu mycket mer nu, d� jag �r fr�nvarande.

Ty Gud �r den som verkar i eder b�de vilja och g�rning, f�r att hans goda vilja skall ske.

G�ren allt utan att knorra och tveka,

s� att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland �ett vr�ngt och avogt sl�kte�, inom vilket I lysen s�som himlaljus i v�rlden,

i det att I h�llen fast vid livets ord. Bliven mig s� till ber�mmelse p� Kristi dag, till ett vittnesb�rd om att jag icke har str�vat f�rg�ves och icke f�rg�ves har arbetat.

Men om �n mitt blod bliver utgjutet s�som ett drickoffer, n�r jag f�rr�ttar min tempeltj�nst och d�rvid framb�r offret av eder tro, s� gl�der jag mig dock och deltager i allas eder gl�dje.

Sammalunda m�n ock I gl�djas och deltaga i min gl�dje.

Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna s�nda Timoteus till eder, s� att ock jag f�r k�nna hugnad genom det som jag d� h�r om eder.

Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s� uppriktigt hj�rta kommer att hava omsorg om eder.

Allasammans s�ka de sitt eget, icke vad som h�r Kristus Jesus till.

Men hans bepr�vade trohet k�nnen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tj�nst, s�som en son tj�nar sin fader.

Honom hoppas jag allts� kunna s�nda, s� snart jag har f�tt se huru det g�r med min sak.

Och i Herren �r jag viss om att jag ocks� sj�lv snart skall f� komma.

Emellertid har jag funnit det n�dv�ndigt att s�nda brodern Epafroditus, min medarbetare och medk�mpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, f�r att � edra v�gnar �verl�mna �t mig vad jag kunde beh�va.

Ty han l�ngtar efter eder alla och har ingen ro, d�rf�r att I haven h�rt honom vara sjuk.

Han har ocks� verkligen varit sjuk, ja, n�ra d�den, men Gud f�rbarmade sig �ver honom; och icke allenast �ver honom, utan ocks� �ver mig, f�r att jag icke skulle f� bedr�velse p� bedr�velse.

D�rf�r �r jag s� mycket mer angel�gen att s�nda honom, b�de f�r att I skolen f� gl�djen att �terse honom, och f�r att jag sj�lv d�rigenom skall f� l�ttnad i min bedr�velse.

Tagen allts� emot honom i Herren, med all gl�dje, och h�llen s�dana m�n i �ra.

Ty f�r Kristi verks skull var han n�ra d�den, i det han satte sitt liv p� spel, f�r att giva mig ers�ttning f�r den tj�nst som jag m�ste sakna fr�n eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.