Chapter 3

Om I allts� �ren uppst�ndna med Kristus, s� s�ken det som �r d�rovan, d�r varest Kristus �r och sitter p� Guds h�gra sida.

I herrar, given edra tj�nare, vad r�tt och billigt �r; I veten ju, att ocks� I haven en herre i himmelen.

Ja, haven edert sinne v�nt till det som �r d�rovan, icke till det som �r p� jorden.

Ty I haven d�tt, och edert liv �r f�rdolt med Kristus i Gud.

N�r Kristus, han som �r v�rt liv, bliver uppenbarad, d� skolen ock I med honom bliva uppenbarade i h�rlighet.

S� d�den nu edra lemmar, som h�ra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond beg�relse, s� ock girigheten, som ju �r avgudadyrkan;

ty f�r s�dant kommer Guds vrede.

I de synderna vandraden ocks� I f�rut, d� I �nnu haden edert liv i dem.

Men nu skolen ocks� I l�gga bort alltsammans; vrede, h�ftighet, ondska, sm�delse och skamligt tal ur eder mun;

I skolen icke ljuga p� varandra. I haven ju avkl�tt eder den gamla m�nniskan med hennes g�rningar

och ikl�tt eder den nya, den som f�rnyas till sann kunskap och s� bliver en avbild av honom som har skapat henne.

Och d�rvid kommer det icke an p� om n�gon �r grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, tr�l eller fri; nej, Kristus �r allt och i alla.

S� kl�den eder nu s�som Guds utvalda, hans heliga och �lskade, i hj�rtlig barmh�rtighet, godhet, �dmjukhet, saktmod, t�lamod.

Och haven f�rdrag med varandra och f�rl�ten varandra, om n�gon har n�got att f�rebr� en annan. S�som Herren har f�rl�tit eder, s� skolen ock I f�rl�ta.

Men �ver allt detta skolen I ikl�da eder k�rleken, ty den �r fullkomlighetens sammanh�llande band.

Och l�ten Kristi frid regera i edra hj�rtan; ty till att �ga den �ren I ock kallade s�som lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.

L�ten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och f�rmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovs�nger och andliga visor, och sjungen med tacks�gelse till Guds �ra i edra hj�rtan.

Och allt, vadhelst I f�retagen eder i ord eller g�rning, g�ren det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

I hustrur, underordnen eder edra m�n, s�som tillb�rligt �r i Herren.

I m�n, �lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.

I barn, varen edra f�r�ldrar lydiga i allt, ty detta �r v�lbehagligt i Herren.

I f�der, reten icke edra barn, p� det att de icke m� bliva klenmodiga.

I tj�nare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med �gontj�nst, av beg�r att behaga m�nniskor, utan av uppriktigt hj�rta, i Herrens fruktan.

Vadhelst I g�ren, g�ren det av hj�rtat, s�som tj�naden I Herren och icke m�nniskor.

I veten ju, att I till vederg�llning skolen av Herren f� eder arvedel; den herre I tj�nen �r Kristus.