Chapter 3

D�rf�r, n�r vi icke mer kunde uth�rda, besl�to vi att stanna ensamma kvar i Aten,

och s�nde �stad Timoteus, v�r broder och Guds tj�nare vid f�rkunnandet av evangelium om Kristus, f�r att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,

s� att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten sj�lva att s�dana �ro oss f�relagda.

Redan n�r vi voro hos eder, sade vi ju eder f�rut att vi skulle komma att utst� lidanden. S� har nu ock skett, det veten I.

Det var ocks� d�rf�r som jag s�nde honom �stad, n�r jag icke mer kunde uth�rda; ty jag ville veta n�got om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till �ventyrs hade s� frestat eder, att v�rt arbete skulle bliva utan frukt.

Men nu, d� Timoteus har kommit till oss fr�n eder och f�rkunnat f�r oss det glada budskapet om eder tro och k�rlek, och sagt oss att I alltj�mt haven oss i god h�gkomst, och att I l�ngten efter att se oss, likasom vi l�ngta efter eder,

nu hava vi i fr�ga om eder, k�re br�der, genom eder tro f�tt hugnad i all v�r n�d och allt v�rt lidande.

Ty nu leva vi, eftersom I st�n fasta i Herren.

Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud f�r eder, till geng�ld f�r all den gl�dje som vi genom eder hava inf�r v�r Gud?

Natt och dag �r det v�r innerligaste b�n, att vi m� f� se edra ansikten och avhj�lpa vad som kan brista i eder tro.

Men v�r Gud och Fader sj�lv och v�r Herre Jesus m� f�r oss j�mna v�gen till eder.

Och eder m� Herren giva en allt st�rre och mer �verfl�dande k�rlek till varandra, ja, till alla m�nniskor, en s�dan k�rlek som vi hava till eder,

s� att edra hj�rtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inf�r v�r Gud och Fader vid v�r Herre Jesu tillkommelse, n�r han kommer med alla sina heliga.