Chapter 4

Ytterligare, k�re br�der, bedja vi nu och f�rmana eder i Herren Jesus att allt mer f�rkovra eder i en s�dan vandel som I haven f�tt l�ra av oss att I skolen f�ra, Gud till behag -- en s�dan vandel som I redan f�ren.

I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.

Ty detta �r Guds vilja, detta som h�r till eder helgelse, att I avh�llen eder fr�n otukt,

och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och �ra,

icke i beg�relses lusta s�som hedningarna -- vilka icke k�nna Gud --

och att ingen i sitt f�rh�llande till sin broder kr�nker honom eller g�r honom n�got f�rf�ng, ty Herren �r en h�mnare �ver allt detta, s�som vi redan f�rut hava sagt och betygat f�r eder.

Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.

Den som icke vill veta av detta, han f�rkastar allts� icke en m�nniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.

Om broderlig k�rlek �r det icke beh�vligt att skriva till eder, ty I haven sj�lva f�tt l�ra av Gud att �lska varandra;

s� handlen I ju ock mot alla br�derna i hela Macedonien. Men vi f�rmana eder, k�re br�der, att allt mer f�rkovra eder h�ri

och att s�tta eder �ra i att leva i stillhet och sk�ta vad eder �ligger och arbeta med edra h�nder, enligt vad vi hava bjudit eder,

s� att I skicken eder h�viskt mot dem som st� utanf�r och icke beh�ven anlita n�gons hj�lp.

Vi vilja icke l�mna eder, k�re br�der, i okunnighet om huru det f�rh�ller sig med dem som avsomna, f�r att I icke skolen s�rja s�som de andra, de som icke hava n�got hopp.

Ty lika visst som Jesus, s�som vi tro, har d�tt och har uppst�tt, lika visst skall ock Gud genom Jesus f�ra dem som �ro avsomnade fram j�mte honom.

S�som ett ord fr�n Herren s�ga vi eder n�mligen detta, att vi som leva och l�mnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma f�re dem som �ro avsomnade.

Ty Herren skall sj�lv stiga ned fr�n himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en �ver�ngels r�st och en Guds basun. Och f�rst skola de i Kristus d�da uppst�;

sedan skola vi som d� �nnu leva och hava l�mnats kvar bliva j�mte dem bortryckta p� skyar upp i luften, Herren till m�tes; och s� skola vi alltid f� vara hos Herren.

S� tr�sten nu varandra med dessa ord.