Chapter 2

D�rf�r b�ra vi s� mycket mer akta p� det som vi hava h�rt, s� att vi icke g� f�rlorade.

Ty om det ord som talades genom �nglar blev best�ndande, och all �vertr�delse och olydnad fick sin r�ttvisa l�n,

huru skola d� vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p� en s�dan fr�lsning? -- en fr�lsning som ju f�rst f�rkunnades genom Herren och sedan bekr�ftades f�r oss av dem som hade h�rt honom,

varj�mte Gud sj�lv ytterligare gav sitt vittnesb�rd genom tecken och under och allahanda kraftg�rningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.

Ty det var icke under �nglars v�lde som han lade den tillkommande v�rlden, den som vi tala om.

D�remot har n�gon n�gonst�des betygat och sagt: �Vad �r en m�nniska, att du t�nker p� henne, eller en m�nniskoson, att du l�ter dig v�rda om honom?

En liten tid l�t du honom vara ringare �n �nglarna, men kr�nte honom sedan med h�rlighet och �ra och satte honom till herre �ver dina h�nders verk;

allt lade du under hans f�tter.� N�r han underlade honom allting, undantog han n�mligen intet fr�n att bliva honom underlagt -- om vi ock �nnu icke se allting vara honom underlagt.

Men honom som en liten tid hade blivit gjord �ringare �n �nglarna�, honom, Jesus, se vi f�r sitt d�dslidandes skull hava blivit kr�nt med h�rlighet och �ra, f�r att det genom Guds n�d skulle komma alla till godo att han smakade d�den.

Ty den f�r vilkens skull allting �r, och genom vilken allting �r, honom h�vdes det, att n�r han ville f�ra m�nga sina barn till h�rlighet, genom lidanden fullkomna deras fr�lsnings h�vding.

Han som helgar och de som bliva helgade hava n�mligen alla en och samme Fader. F�rdenskull blyges han icke f�r att kalla dem br�der;

han s�ger ju: �Jag skall f�rkunna ditt namn f�r mina br�der, mitt i f�rsamlingen skall jag prisa dig�;

s� ock: �Jag vill s�tta min f�rtr�stan till honom�; s� ock: �Se h�r �ro jag och barnen som Gud har givit mig.�

D� nu barnen hade blivit delaktiga av k�tt och blod, blev ock han p� ett liknande s�tt delaktig d�rav, f�r att han genom sin d�d skulle g�ra dens makt om intet, som hade d�den i sitt v�ld, det �r dj�vulen,

och g�ra alla dem fria, som av fruktan f�r d�den hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till tr�ldom.

Ty det �r ju icke �nglar som han tager sig an; det �r Abrahams s�d som han tager sig an.

D�rf�r m�ste han i allt bliva lik sina br�der, f�r att han skulle bliva barmh�rtig och en trogen �verstepr�st i sin tj�nst inf�r Gud, till att f�rsona folkets synder.

Ty d�rigenom att han har lidit, i det han sj�lv blev frestad, kan han hj�lpa dem som frestas.