Chapter 6

L�tom oss d�rf�r l�mna bakom oss de f�rsta grunderna av l�ran om Kristus och g� fram�t mot det som h�r till fullkomningen; l�tom oss icke �ter l�gga grunden med b�ttring fr�n d�da g�rningar och med tro p� Gud,

med undervisning om dop och handp�l�ggning, om de d�das uppst�ndelse och en evig dom.

Ja, detta vilja vi g�ra, s�framt Gud eljest tillst�djer det.

Ty dem till vilka ljuset en g�ng har kommit, och som hava smakat den himmelska g�van och blivit delaktiga av helig ande,

och som hava f�tt smaka det goda gudsordet och den tillkommande tids�lderns krafter,

men som �nd� hava avfallit -- dem �r det om�jligt att �terf�ra till ny b�ttring, eftersom de p� nytt korsf�sta Guds Son �t sig och uts�tta honom f�r bespottelse.

Det �r ju s�, att den jord som indricker regnet, n�r det titt och ofta str�mmar ned d�r�ver, och som framalstrar v�xter, dem till gagn f�r vilkas r�kning den brukas, den jorden f�r v�lsignelse fr�n Gud.

Den �ter som b�r t�rne och tistel, den �r ingenting v�rd och �r f�rbannelsen n�ra, och slutet bliver att den avbr�nnes med eld.

Men i fr�ga om eder, I �lskade, �ro vi vissa om vad b�ttre �r, och vad som l�nder till fr�lsning, om vi ock nu tala p� detta s�tt.

Ty Gud �r icke or�ttvis, s� att han f�rg�ter vad I haven verkat, och vilken k�rlek I bevisaden mot hans namn, d� I tj�naden de heliga, s�som I �nnu g�ren.

Men v�r �stundan �r att var och en av eder visar samma nit att intill �nden bevara full visshet i sitt hopp,

s� att I icke bliven tr�ga, utan bliven efterf�ljare �t dem som genom tro och t�lamod f� till arvedel vad utlovat �r.

Ty n�r Gud gav l�ftet �t Abraham, svor han vid sig sj�lv -- eftersom han icke hade n�gon h�gre att sv�rja vid --

och sade: �Sannerligen, jag skall rikligen v�lsigna dig och storligen f�r�ka dig.�

Och n�r denne t�ligt f�rbidade, fick han s� vad utlovat var.

M�nniskor sv�rja ju vid den som �r h�gre �n de, och eden tj�nar dem till bekr�ftelse och g�r en �nde p� all tvist.

D�rf�r, n�r Gud ville f�r dem som skulle f� till arvedel vad l�ftet innebar �nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt r�dslut, lade han d�rtill en ed.

S� skulle vi genom tv� oryggliga utsagor, i vilka Gud om�jligen kunde ljuga, undf� en kraftig uppmuntran, vi som hava s�kt v�r r�ddning i att h�lla fast vid det hopp som ligger framf�r oss.

I det hoppet hava vi ett s�kert och fast sj�lens ankare, som n�r innanf�r f�rl�ten,

dit Jesus, s�som v�r f�rel�pare, har g�tt in f�r oss, i det han blev en �verstepr�st �efter Melkisedeks s�tt, till evig tid�.