Chapter 7

Denne Melkisedek, som var konung i Salem och pr�st �t Gud den H�gste -- han som gick Abraham till m�tes, n�r denne var stadd p� �terv�gen, sedan han hade slagit konungarna, och som v�lsignade honom,

varvid Abraham � sin sida gav honom tionde av allt; denne, som n�r man uttyder vad han kallas, �r f�rst och fr�mst �r�ttf�rdighetens konung�, men d�rj�mte ock �Salems konung�, det �r �fridens konung�,

denne som st�r d�r utan fader, utan moder och utan sl�ktledning, utan begynnelse p� sina dagar och utan �nde p� sitt liv och likst�lles med Guds Son -- denne f�rbliver en pr�st f�r best�ndigt.

Och sen nu huru stor han �r, denne �t vilken v�r stamfader Abraham gav tionde av det f�rn�msta bytet.

Medan de av Levi s�ner, som undf� pr�st�mbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det �r av sina br�der, fast�n dessa hava utg�tt fr�n Abrahams l�nd,

tog denne, som icke var av deras sl�kt, tionde av Abraham och v�lsignade honom, densamme som hade f�tt l�ftena.

Nu l�r ingen kunna neka att det pl�gar vara den ringare som mottager v�lsignelse av den som st�r h�gre.

Och medan det h�r �r d�dliga m�nniskor som taga tionde, �r det d�r en som f�r det vittnesb�rdet att han f�rbliver levande.

Genom Abraham har p� visst s�tt ocks� Levi, som tager tionde, f�tt giva tionde;

ty han var �nnu i sin stamfaders l�nd, n�r Melkisedek gick denne till m�tes.

Vore det nu s�, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska pr�stad�met -- och p� detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varf�r hade det d� beh�vts att en pr�st av annat slag, �efter Melkisedeks s�tt�, skulle uppst�, en som icke n�mnes �efter Arons s�tt�?

(Om pr�stad�met f�r�ndras, m�ste ju med n�dv�ndighet ocks� lagen f�r�ndras.)

Den som detta s�ges om h�rde n�mligen till en annan stam, en stam fr�n vilken ingen har utg�tt, som har gjort tj�nst vid altaret.

Ty det �r en k�nd sak att han som �r v�r Herre har tr�tt fram ur Juda stam; och med avseende p� den har Moses icke talat n�got om pr�ster.

Och �nnu mycket tydligare blir detta, d� nu en pr�st av annat slag uppst�r, lik Melkisedek d�ri,

att han har blivit pr�st icke p� grund av en lag som stadgar h�rstamning efter k�ttet, utan p� grund av en kraft som kommer av of�rg�ngligt liv.

Han f�r n�mligen det vittnesb�rdet: �Du �r en pr�st till evig tid, efter Melkisedeks s�tt.�

S� upph�ves nu visserligen en f�reg�ende stadga, d�rf�r att den var svag och gagnl�s --

eftersom lagen icke kunde �stadkomma n�got fullkomligt -- men ett b�ttre hopp s�ttes i st�llet, ett hopp genom vilket vi f� nalkas Gud.

Och i s� m�tto som detta icke har kommit till st�nd utan edlig bekr�ftelse -- det �r n�mligen s�, att medan de andra hava blivit pr�ster utan edlig bekr�ftelse,

har denne blivit det med s�dan bekr�ftelse, genom den som sade till honom: �Herren har svurit och skall icke �ngra sig: 'Du �r en pr�st till evig tid'� --

i s� m�tto �r ocks� det f�rbund b�ttre, som har Jesus till l�ftesman.

Och medan de f�rra pr�sterna hava m�st bliva flera, d�rf�r att de genom d�den hindrades fr�n att f�rbliva i sin tj�nst,

har d�remot denne ett of�rg�ngligt pr�stad�me, eftersom han f�rbliver �till evig tid�.

D�rf�r kan han ock till fullo fr�lsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid f�r att mana gott f�r dem.

En s�dan �verstepr�st h�vdes oss ocks� att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild fr�n syndare och upph�jd �ver himmelen,

en som icke var dag beh�vde framb�ra offer, s�som de andra �verstepr�sterna, f�rst f�r sina egna synder och sedan f�r folkets; detta gjorde han n�mligen en g�ng f�r alla, n�r han offrade sig sj�lv.

Ty lagen ins�tter till �verstepr�ster m�nniskor som �ro beh�ftade med svaghet, men det l�ftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekr�ftelse, ins�tter en �Son� som �r fullkomnad �till evig tid�.