| Chapter 8 |
|
Men en huvudpunkt i vad vi vilja s�ga �r detta: Vi hava en �verstepr�st som sitter p� h�gra sidan om Majest�tets tron i himmelen, |
|
f�r att g�ra tj�nst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har uppr�ttat, och icke n�gon m�nniska. |
|
Ty var och en som bliver �verstepr�st tills�ttes f�r att framb�ra g�vor och offer; d�rf�r m�ste ocks� denne hava n�got att framb�ra. |
|
Om han nu vore p� jorden, s� vore han icke ens pr�st, d� andra d�r finnas, som efter lagens bud hava att framb�ra g�vorna, |
|
i det att de tj�na i den helgedom som �r en avbild och en skugga av den himmelska. Om en s�dan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, n�r han skulle f�rf�rdiga tabernaklet. �Se till�, heter det, �att du g�r allt efter den m�nsterbild som har blivit dig visad p� berget.� |
|
Men nu har denne f�tt ett s� mycket f�rn�mligare �mbete, som han �r medlare f�r ett b�ttre f�rbund, vars ordning vilar p� b�ttre l�ften. |
|
Ty om det f�rra f�rbundet hade varit utan brist, s� skulle v�l plats icke hava s�kts f�r ett annat. |
|
Men nu f�rebr�r Gud dem och s�ger: �Se, dagar skola komma, s�ger Herren, d� jag skall sluta ett nytt f�rbund med Israels hus och med Juda hus; |
|
icke ett s�dant f�rbund som det jag gjorde med deras f�der, p� den dag d� jag tog dem vid handen till att f�ra dem ut ur Egyptens land. Ty de f�rblevo icke i mitt f�rbund, och d�rf�r fr�gade icke heller jag efter dem, s�ger Herren. |
|
Nej, detta �r det f�rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s�ger Herren: Jag skall l�gga mina lagar i deras sinnen, och i deras hj�rtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. |
|
D� skall den ene medborgaren aldrig beh�va undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och s�ga: 'L�r k�nna Herren'; ty de skola alla k�nna mig, fr�n den minste bland dem till den st�rste. |
|
Ty jag skall i n�d f�rl�ta deras missg�rningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ih�g.� |
|
N�r han s�ger �ett nytt f�rbund�, har han d�rmed givit till k�nna att det f�rra �r f�r�ldrat; men det som f�r�ldras och bliver gammalt, det �r n�ra att f�rsvinna. |