Chapter 5

Till de �ldste bland eder st�ller jag nu denna f�rmaning, jag som sj�lv �r en av de �ldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som j�mv�l har del i den h�rlighet som kommer att uppenbaras:

Varen herdar f�r Guds hjord, som I haven i eder v�rd, varen det icke av tv�ng, utan av fri vilja, icke f�r slem vinnings skull, utan med villigt hj�rta.

Upptr�den icke s�som herrar �ver edra f�rsamlingar, utan bliven f�red�men f�r hjorden.

D� skolen I, n�r �verherden uppenbaras, undf� h�rlighetens of�rvissneliga segerkrans.

S� skolen I ock, I yngre, � eder sida underordna eder de �ldre. Ikl�den eder alla, i umg�ngelsen med varandra, �dmjukheten s�som en tj�nardr�kt. Ty �Gud st�r emot de h�gmodiga, men de �dmjuka giver han n�d�.

�dmjuken eder allts� under Guds m�ktiga hand, f�r att han m� upph�ja eder i sinom tid.

Och �kasten alla edra bekymmer p� honom�, ty han har omsorg om eder.

Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, dj�vulen, g�r omkring s�som ett rytande lejon och s�ker vem han m� uppsluka.

St�n honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra br�der h�r i v�rlden.

Men all n�ds Gud, som har kallat eder till sin eviga h�rlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, st�dja, styrka och stadf�sta eder.

Honom tillh�r v�ldet i evigheternas evigheter. Amen.

Genom Silvanus, eder trogne broder -- f�r en s�dan h�ller jag honom n�mligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, f�r att f�rmana eder, och f�r att betyga att den n�d I st�n i �r Guds r�tta n�d.

F�rsamlingen i Babylon, utvald likasom eder f�rsamling, h�lsar eder. S� g�r ock min son Markus.

H�lsen varandra med en k�rlekens kyss. Frid vare med eder alla som �ren i Kristus.