Chapter 4

Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? M�nne icke av de lustar som f�ra krig i eder lemmar?

I �ren fulla av beg�relser, men haven dock intet; I dr�pen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s� tvisten och striden I. I haven intet, d�rf�r att I icke bedjen.

Dock, I bedjen, men I f�n intet, ty I bedjen illa, n�mligen f�r att kunna i edra lustar f�rsl�sa vad I f�n.

I trol�sa avf�llingar, veten I d� icke att v�rldens v�nskap �r Guds ov�nskap? Den som vill vara v�rldens v�n, han bliver allts� Guds ov�n.

Eller menen I att detta �r ett tomt ord i skriften: �Med svartsjuk k�rlek tr�ngtar den Ande som han har l�tit taga sin boning i oss�?

Men s� mycket st�rre �r den n�d han giver; d�rf�r heter det: �Gud st�r emot de h�gmodiga, men de �dmjuka giver han n�d.�

S� varen nu Gud underd�niga, men st�n emot dj�vulen, s� skall han fly bort ifr�n eder.

Nalkens Gud, s� skall han nalkas eder. Renen edra h�nder, I syndare, och g�ren edra hj�rtan rena, I m�nniskor med delad h�g.

K�nnen edert el�nde och s�rjen och gr�ten. Edert l�je v�nde sig i sorg och eder gl�dje i bedr�velse.

�dmjuken eder inf�r Herren, s� skall han upph�ja eder.

F�rtalen icke varandra, mina br�der. Den som f�rtalar en broder eller d�mer sin broder, han f�rtalar lagen och d�mer lagen. Men d�mer du lagen, s� �r du icke en lagens g�rare, utan dess domare.

En �r lagstiftaren och domaren, han som kan fr�lsa och kan f�rg�ra. Vem �r d� du som d�mer din n�sta?

H�ren nu, I som s�gen: �I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och d�r vilja vi uppeh�lla oss ett �r och driva handel och skaffa oss vinning� --

I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad �r edert liv? En r�k �ren I, som synes en liten stund, men sedan f�rsvinner.

I borden fastmera s�ga: �Om Herren vill, och vi f�r leva, skola vi g�ra det, eller det.�

Men nu talen I stora ord i eder f�rm�tenhet. All s�dan stortalighet �r ond.

Allts�, den som f�rst�r att g�ra vad gott �r, men icke g�r det, f�r honom bliver detta till synd.