Chapter 1

Judas, Jesu Kristi tj�nare och Jakobs broder, h�lsar de kallade, dem som �ro upptagna i Guds, Faderns, k�rlek och bevarade �t Jesus Kristus.

Barmh�rtighet och frid och k�rlek f�r�ke sig hos eder.

Mina �lskade, d� jag nu med all iver har tagit mig f�r att skriva till eder om v�r gemensamma fr�lsning, finner jag det n�digt att i min skrivelse f�rmana eder att k�mpa f�r den tro som en g�ng f�r alla har blivit meddelad �t de heliga.

N�gra m�nniskor hava n�mligen inn�stlat sig hos eder -- n�gra om vilka det f�r l�nge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla under den domen -- ogudaktiga m�nniskor, som missbruka v�r Guds n�d till l�saktighet och f�rneka v�r ende h�rskare och herre, Jesus Kristus.

Men fast�n I redan en g�ng haven f�tt kunskap om alltsammans, vill jag p�minna eder d�rom, att Herren, sedan han hade fr�lst sitt folk ur Egyptens land, efter�t f�rgjorde dem som icke trodde,

s� ock d�rom, att de �nglar som icke beh�llo sin fursteh�ghet, utan �verg�vo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit f�rvarade i m�rker till den stora dagens dom.

Likas� hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande st�der, vilka p� samma s�tt som de f�rra bedrevo otukt och stodo efter annat umg�nge �n det naturliga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de f� lida straff i evig eld.

Dock g�ra nu ocks� dessa m�nniskor p� samma s�tt, f�rblindade av sina dr�mmar: k�ttet besmitta de, men andev�rldens herrar f�rakta de, och dess h�rlige sm�da de.

Icke s� Mikael, �ver�ngeln; n�r denne tvistade med dj�vulen ang�ende Moses' kropp, dristade han sig icke att �ver honom uttala n�gon sm�dande dom, utan sade allenast: �Herren n�pse dig.�

Dessa �ter sm�da vad de icke k�nna till; och vad de, likasom de osk�liga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt f�rd�rv.

Ve dem! De hava tr�tt in p� Kains v�g, de hava f�r l�ns skull st�rtat sig i Balaams villfarelse och hava g�tt f�rlorade till f�ljd av en genstr�vighet lik Koras.

Det �r dessa som f� h�lla g�stabud med eder, d�r de sitta s�som skamfl�ckar vid edra k�rleksm�ltider och of�rsynt se sig sj�lva till godo. De �ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De �ro tr�d som st� nakna p� senh�sten, ofruktbara, i dubbel m�tto d�da, uppryckta med r�tterna.

De �ro vilda havsv�gor som uppkasta sina egna sk�ndligheters skum. De �ro irrande stj�rnor, �t vilka det svarta m�rkret �r f�rvarat till evig tid.

Om dessa var det ock som Enok, den sjunde fr�n Adam, profeterade och sade: �Se, Herren kommer med sina m�ngtusen heliga,

f�r att h�lla dom �ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga f�r alla de ogudaktiga g�rningar som de hava �vat, och f�r alla de f�rm�tna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.�

De �ro m�nniskor som alltid knorra och knota �ver sin lott, medan de likv�l vandra efter sina egna beg�relser. Och deras mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta s�ka vara m�nniskor till behag.

Men kommen ih�g, I mina �lskade, vad som har blivit f�rutsagt av v�r Herres, Jesu Kristi, apostlar,

huru de sade till eder: �I den yttersta tiden skola bespottare uppst�, som vandra efter sina egna ogudaktiga beg�relser.�

Det �r dessa m�nniskor som v�lla s�ndringar, dessa som �ro �sj�liska� och icke hava ande.

Men I, mina �lskade, uppbyggen eder p� eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande,

och bevaren eder s� i Guds k�rlek, under det att I v�nten p� v�r Herres, Jesu Kristi, barmh�rtighet, till evigt liv.

Mot somliga av dem, s�dana som �ro tvivlande, m�n I vara barmh�rtiga

och fr�lsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra m�n I ocks� vara barmh�rtiga, dock med fruktan, s� att I avskyn till och med deras livkl�dnad, den av k�ttet befl�ckade.

Men honom som f�rm�r bevara eder ifr�n fall och st�lla eder inf�r sin h�rlighet ostraffliga, i fr�jd,

honom som allena �r Gud, och som �r v�r Fr�lsare genom Jesus Kristus, v�r Herre, honom tillh�r �ra, majest�t, v�lde och makt, s�som f�re all tid, s� ock nu och i alla evigheter. Amen.