| Chapter 12 |
|
Och ett stort tecken visade sig i himmelen: d�r syntes en kvinna, som hade solen till sin kl�dnad och m�nen under sina f�tter, och en krans av tolv stj�rnor p� sitt huvud. |
|
Hon var havande och ropade i barnsn�d och f�dslov�nda. |
|
�nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: d�r syntes en stor r�d drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p� sina huvuden sju kronor. |
|
Och hans stj�rt drog med sig tredjedelen av himmelens stj�rnor och kastade den ned p� jorden. Och draken stod framf�r kvinnan som skulle f�da, ty han ville uppsluka hennes barn, n�r hon hade f�tt det. |
|
Och hon f�dde ett barn gossebarn, som en g�ng skall styra alla folk med j�rnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; |
|
Och kvinnan flydde ut i �knen, d�r hon har en plats sig beredd av Gud, och d�r hon skulle f� sitt uppeh�lle under ett tusen tv� hundra sextio dagar. |
|
Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans �nglar g�vo sig i strid med draken; och draken och hans �nglar stridde mot dem, |
|
men de f�rm�dde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer n�gon plats f�r dem. |
|
Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Dj�vul och Satan, och som f�rvillar hela v�rlden; han blev nedkastad till jorden, och hans �nglar kastades ned j�mte honom. |
|
Och jag h�rde en stark r�st i himmelen s�ga: �Nu har fr�lsningen och makten och riket blivit v�r Guds, och v�ldet hans Smordes; ty v�ra br�ders �klagare �r nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inf�r v�r Gud. |
|
De �vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesb�rds ord: de �lskade icke s� sitt liv, att de drogo sig undan d�den. |
|
Gl�djens f�rdenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty dj�vulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar �r kort.� |
|
Och n�r draken s�g att han var nedkastad p� jorden, f�rf�ljde han kvinnan, som hade f�tt gossebarnet. |
|
Men �t kvinnan g�vos den stora �rnens tv� vingar, f�r att hon skulle flyga ut i �knen till den plats d�r hon skulle f� sitt uppeh�lle under en tid och tider och en halv tid, fj�rran ifr�n ormens �syn. |
|
D� sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan s�som en str�m, f�r att str�mmen skulle bortf�ra henne. |
|
Men jorden kom kvinnan till hj�lp; jorden �ppnade sin mun och drack upp str�mmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap. |
|
Och draken vredgades �n mer p� kvinnan och gick �stad f�r att f�ra krig mot de �vriga av hennes s�d, mot dem som h�lla Guds bud och hava Jesu vittnesb�rd. Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet De tv� vilddjuren. |
|
Och han st�llde sig p� sanden invid havet. |