Chapter 16

Och jag h�rde en stark r�st fr�n templet s�ga till de sju �nglarna: �G�n �stad och gjuten ut Guds sju vredessk�lar p� jorden.�

Och den f�rste gick �stad och g�t ut sin sk�l p� jorden. D� kommo onda och sv�ra s�rnader p� de m�nniskor som buro vilddjurets m�rke och tillb�do dess bild.

Och den andre g�t ut sin sk�l i havet. D� f�rvandlades det till blod, likt blodet av en d�d m�nniska, och alla levande varelser i havet dogo.

Och den tredje g�t ut sin sk�l i str�mmarna och vattenk�llorna. D� f�rvandlades dessa till blod.

Och jag h�rde vattnens �ngel s�ga: �R�ttf�rdig �r du, du som �r och som var, du helige, som har d�mt s�.

De hava utgjutit heliga m�ns och profeters blod. D�rf�r har ock du givit dem blod att dricka; de �ro det v�rda.�

Och jag h�rde altaret s�ga: �Ja, Herre Gud, du Allsm�ktige, r�tta och r�ttf�rdiga �ro dina domar.�

Och den fj�rde g�t ut sin sk�l �ver solen. D� fick denna makt att br�nna m�nniskorna s�som med eld.

Och n�r nu m�nniskorna blevo br�nda av stark hetta, h�dade de Guds namn, hans som hade makten �ver dessa pl�gor; de gjorde icke b�ttring och g�vo honom icke �ra.

Och den femte g�t ut sin sk�l �ver vilddjurets tron. D� blev dess rike f�rm�rkat, och m�nniskorna beto s�nder sina tungor i sin v�nda.

Och de h�dade himmelens Gud f�r sin v�ndas och sina s�rnaders skull; de gjorde icke b�ttring och upph�rde icke med sina g�rningar.

Och den sj�tte g�t ut sin sk�l �ver den stora floden Eufrat. D� torkade dess vatten ut, f�r att v�g skulle beredas �t konungarna fr�n �stern.

Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun s�g jag tre orena andar utg�, lika paddor.

De �ro n�mligen onda andar som g�ra tecken, och som g� ut till konungarna i hela v�rlden, f�r att samla dem till striden p� Guds, den Allsm�ktiges, stora dag.

(�Se, jag kommer s�som en tjuv; salig �r den som vakar och bevarar sina kl�der, s� att han icke m�ste g� naken, och man f�r se hans skam.�)

Och de f�rsamlade dem till den plats som p� hebreiska heter Harmagedon.

Och den sjunde g�t ut sin sk�l i luften. D� gick en stark r�st ut fr�n tronen i templet och sade �Det �r gjort.�

Och nu kommo ljungeldar och dunder och tord�n, och det blev en stor jordb�vning, en jordb�vning s� v�ldsam och s� stor, att dess like icke hade f�rekommit, alltsedan m�nniskor blevo till p� jorden.

Och den stora staden r�mnade s�der i tre delar, och folkens st�der st�rtade samman; och Gud kom ih�g det stora Babylon, s� att han r�ckte det kalken med sin str�nga vredes vin.

Och alla �ar flydde, och inga berg funnos mer.

Och stora hagel, centnertunga, f�llo ned fr�n himmelen p� m�nniskorna; och m�nniskorna h�dade Gud f�r den pl�ga som haglen v�llade, ty den pl�gan var mycket stor.