Chapter 18

D�refter s�g jag en annan �ngel komma ned fr�n himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans h�rlighet.

Och han ropade med stark r�st och sade: �Fallet, fallet �r det stora Babylon; det har blivit en boning f�r onda andar, ett tillh�ll f�r alla slags orena andar och ett tillh�ll f�r alla slags orena och vederstyggliga f�glar.

Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna p� jorden hava bedrivit otukt med henne, och k�pm�nnen p� jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes om�ttliga v�llust.�

Och jag h�rde en annan r�st fr�n himmelen s�ga: �Dragen ut ifr�n henne, I mitt folk, s� att I icke g�ren eder delaktiga i hennes synder och f�n eder del av hennes pl�gor.

Ty hennes synder r�cka �nda upp till himmelen, och Gud har kommit ih�g hennes or�ttf�rdiga g�rningar.

Vederg�llen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen f�r hennes g�rningar; isk�nken dubbelt �t henne i den kalk vari hon har isk�nkt.

S� mycken �ra och v�llust som hon har berett sig, s� mycken pina och sorg m�n I bereda henne. Eftersom hon s�ger i sitt hj�rta: 'Jag tronar s�som drottning och och sitter icke s�som �nka, och aldrig skall jag veta av n�gon sorg',

d�rf�r skola p� en och samma dag hennes pl�gor komma �ver henne: d�d och sorg och hungersn�d; och hon skall br�nnas upp i eld. Ty stark �r Herren Gud, han som har d�mt henne.

Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i v�llust med henne, skola gr�ta och j�mra sig �ver henne, n�r de se r�ken av hennes brand.

De skola st� l�ngt ifr�n, av f�rf�ran �ver hennes pina, och skola s�ga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Pl�tsligt har nu din dom kommit.'

Och k�pm�nnen p� jorden gr�ta och s�rja �ver henne, d� nu ingen mer k�per de varor som de frakta:

guld och silver, �dla stenar och p�rlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags v�lluktande tr�, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste tr�, av koppar och j�rn och marmor,

d�rtill kanel och kostbar salva, r�kverk, sm�rjelse och v�lluktande harts, vin och olja, fint mj�l och vete, f�kreatur och f�r, h�star och vagnar, livegna och tr�lar.

De frukter som din sj�l hade beg�r till hava f�rsvunnit ifr�n dig; allt vad kr�sligt och pr�ktigt du hade har g�tt f�rlorat f�r dig och skall aldrig mer bliva funnet.

De som handlade med s�dant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola st� l�ngt ifr�n, av f�rf�ran �ver hennes pina; de skola gr�ta och s�rja

och skola s�ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kl�dd i fint linne och purpur och scharlakan, du som gl�nste av guld och �dla stenar och p�rlor!

I ett �gonblick har nu denna stora rikedom blivit f�r�dd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sj�m�n och alla andra som hava sitt arbete p� havet st� l�ngt ifr�n;

och n�r de ser r�ken av hennes brand, ropa de och s�ga: 'Var fanns den stora stadens like?'

Och de str� stoft p� sina huvuden och ropa under gr�t och sorg och s�ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de d�rinne, som hade skepp p� havet, blevo rika! I ett �gonblick har den nu blivit f�r�dd.

Gl�d dig �ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, d� nu Gud har h�llit dom �ver henne och utkr�vt vederg�llning f�r eder!�

Och en v�ldig �ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: �S� skall Babylon, den stora staden, med fart st�rtas ned och aldrig mer bliva funnen.

Av harpospelare och s�ngare, av fl�jtbl�sare och basunbl�sare skall aldrig mer n�got ljud bliva h�rt i dig; aldrig mer skall n�gon konstf�rfaren man av n�got slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer h�ras i dig;

en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop f�r brudgum och brud skall aldrig mer h�ras i dig -- du vars k�pm�n voro storm�n p� jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo f�rvillade,

och i vilken man s�g profeters och heliga m�ns blod, ja, alla de m�nniskors blod, som hade blivit slaktade p� jorden.�