1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. (36:2) I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
2 (34:3) Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
3 (34:4) Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
4 (34:5) Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
5 (34:6) HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
6 (34:7) Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
7 (34:8) Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
8 (34:9) De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
9 (34:10) Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
10 (34:11) Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
11 (34:12) Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
12 (34:13) Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
